Några hundra studenter och lärare har samlats i en liten park på den humanistiska fakulteten på universitetet i Manouba, i utkanten av Tunisiens huvudstad Tunis. De sjunger nationalsången och brister sedan ut i slagord där de bedyrar sin lojalitet med flaggan – ”i blod och själ”.

Ceremonin är tillägnad den kvinnliga studenten Khaoula Rashidi, som en vecka tidigare försökte hindra en demonstrant från att hala den tunisiska flaggan och ersätta den med en svart flagga med den muslimska trosbekännelsen. Sedan dess har hon utnämnts till nationalhjälte av medierna och bjudits in till presidentpalatset för att hedras av landets nye president, Moncef Marzouki.

Flagincidenten ägde rum under ett bråk mellan islamister och sekulära studenter, som varit ett återkommande inslag på universitetet i Manouba de senaste månaderna och flera gånger lett till att undervisningen fått ställas in. I fokus för konflikten står universitetets förbud mot ansiktstäckande slöja – niqaab – som stöds av många av lärarna.

– Som lärare måste vi kunna se våra studenters ansikte, i synnerhet i samband med examinationer. Men det här handlar i förlängningen om att försvara vår akademiska frihet. En liten grupp fundamentalister vill påtvinga samhället sin tolkning av islam genom lögnaktig retorik om individens frihet, säger franskläraren Lahbib Meddah.

Men alla är inte lika övertygade om konfliktens betydelse. En bit bort står Omaina Bourouma och Hamdi Helawi, som liksom flertalet av studenterna är måttligt intresserade av den patriotiska flaggceremonin.

– De flesta av studenterna bryr sig inte om den här striden och vill bara plugga till sina tentor i lugn och ro, säger Omaima, och får medhåll av sin studiekamrat.

– Vi är 17 000 studenter och all den här uppståndelsen beror på en handfull kvinnor som vill bära niqaab. Det är en ideologisk kamp mellan olika politiska fraktioner som går ut över majoriteten av studenter, säger Hamdi.

Regeringsföreträdare har anklagat universitetsledningen för att provocera fram bråken genom sin kompromisslösa inställning. Men sådana argument övertygar inte universitetets sekularister. Regeringspartiet Ennahda delar i själva verket salafisternas ideologi och hoppas att den tysta majoritetens längtan efter normalitet ska verka till deras fördel, hävdar franskläraren Lahbib Meddah.

– Islamisterna tror att de ska vinna konflikten i längden, genom att studenterna och lärarna tröttnar på alla avbrott i undervisningen och ger efter för deras krav, säger han.

Konflikten på universitetet i Manouba har blivit en katalysator för den djupa ideologiska polarisering som präglat Tunisien sedan Ben Alis fall i januari 2011. Att såväl islamister som sekularister gjort anspråk på att representera den tysta majoriteten mot en liten grupp extremister har knappast gjort frågan mindre infekterad. Båda lägren såg därför de nationella studentval som hölls förra veckan som en viktig kraftmätning. Och resultatet överraskade många: studentfacket UGET, som främst samlar liberaler och socialister, vann 250 platser i universitetsstyrelserna mot 34 för en rivaliserande organisation knuten till regeringspartiet Ennahda.

Vänsteraktivisten Mohamed Ben Ghazi, som är medlem i UGET på universitetet i Manouba, tror att resultatet delvis avspeglar Ennahdas sjunkande popularitet efter partiets vägran att ta avstånd från salafisternas våld. Men han hoppas också att valresultatet ska avdramatisera hotet från radikala islamister.

– Salafisterna är en försvinnande minoritet, och måste samla anhängare från hela Tunis för att se ut som en verklig kraft. De är ett inbillat hot som blir verkligt när alla hela tiden pratar om dem och försöker bekämpa dem med en kulturell diskurs, som skapar falska motsättningar mellan troende muslimer och sekularister. Vår prioritet borde vara att föra fram verkliga lösningar på sociala och ekonomiska problem, det är det enda sättet att bekämpa deras ideologi.