Uppdraget var att se hur scenkonsten kan hjälpa i en vardag full av konflikter och vad som kan göras för att förbättra förutsättningarna att jobba med teater i Palestina. Palestinanätverket, som är en del av Riksteaterföreningen, har som syfte att hjälpa till och stödja verksamheter inom scenkonsten. Mellan den 26:e februari och den sjätte mars 2011 ordnade nätverket därför en resa för första gången då en grupp om tolv personer fick besöka The Freedom theatre, Frihetsteatern, som förändrat många ungdomars liv.

En av resenärerna var Uppsalabon Walid Al-Mekdadi. Samtidigt som hans uppgift var att filma teaterverksamheten i staden Jenin, kunde han inte blunda för politiken som gjorde sig påmind i samhället. Rester av krig som varit under årtiondena, den israeliska armén som bevakar invånarnas steg -– allt påminde om spänningarna mellan Palestina och Israel. Men när han mötte människorna fick han en annan bild av palestinier.

– Jag blev förvånad över deras sätt att tänka, de kämpar verkligen för att det ska bli fred fort och de kämpar för mänskliga rättigheter och att de sociala tjänsterna ska fungera. Men de tar det också ofta med ironi och avdramatiserar det hela med att peka på muren som isolerar dem från israelerna och skratta.

I staden Jenin i norra Palestina har konflikten lämnat speciella spår. Där finns nämligen flyktinglägret och i lägret Frihetsteatern, med en historia som sträcker sig tillbaka till 1980-talet. Den israeliska frihetsaktivisten Arna Mer Khamis bildade teatern där invånarna fann frid mitt i striderna och en scen på vilken de kunde uttrycka sig verbalt, fysiskt och känslomässigt. När Arna Mer Khamis gick bort tog hennes son Juliano Mer Khamis, en uppskattad skådespelare i området, över hennes roll. Hans passion var teatern, men framför allt arbetet med ungdomarna inom teaterverksamheten. Julian Mer Khamis förde vidare det hans mor startade genom att stå upp för scenkonstens kraft när andra visade brutalt motstånd.

– Teatern har varit utsatt för trakasserier av både militären och invånarna. Armén har försökt stoppa hela verksamheten genom hot och bevakning. Men det finns också fundamentala palestinier som håller på traditionerna och till exempel inte anser att tjejer ska säga vad de tycker, säger Walid Al-Mekdadi.

Den andra april 2011, drygt en månad efter att gruppen lämnat Palestina, sköts Juliano Mer Khamis till döds med sju skott när han satt i sin bil. Vem eller vilka som avfyrade skotten är okänt.

Många unga har traumatiserats av kriget och konflikterna. Många har sett sina nära bli dödade och tillsammans med stressen av att ständigt vara bevakade av den israeliska armén har det varit svårt att leva ett normalt liv. Men Frihetsteatern har gett unga chansen att stå upp för sina åsikter och uttrycka vad de känner, enligt Walid Al-Mekdadi.

– Allt vad de har upplevt kan de förmedla på scenen och på det sättet släppa sin rädsla. Frihetsteatern är ett ställe där de kan hitta sig själva.

Enligt honom var den åtta dagar långa resan fullspäckad tack vare projektledaren Jonathan Stanczak. Han grundade Palestinanätverket och är också nätverkets ordförande. I flera år har han jobbat med Frihetsteatern och har varit en av dem som etablerat den. Sedan några månader bor han i flyktinglägret i Jenin, I ett meddelande skriver han att han tror på teaterns roll och arbete som en del av den palestinska befrielsekampen.

Den elfte april kommer Walid Al-Mekdadi att hålla ett föredrag på Uppsala Stadsbibliotek, där han också kommer att visa delar av det han filmat. Han vill visa en bild av Palestina som många inte har sett. Han vill också visa glädjen hos unga som Juliano Mer Khamis kämpade för, i en teater som verkligen står för frihet.