Nanoteknologi är en vetenskap som ligger i gränslandet mellan kemi, fysik och biologi som gör det möjligt att bygga molekyler. Att bygga med atomer ger otrolig precision och gör det möjligt att skapa material nya egenskaper, till exempel lättare, enorm hållbarhet och bättre ledningsförmåga. Man hoppas att nya material ska kunna ge lättare bilar och flygplan, starkare och tåligare ytor, effektivare rening av vatten och bättre sätt att diagnostisera sjukdomar.

Möjligheterna med nanoteknologin är obegränsade, enligt forskare, och kan leda till stora förändringar i vår omgivning. Inom vissa områden används redan nanotekniken, andra ligger i framtiden.

Men vid sidan av de positiva möjligheterna finns en mer negativ syn på nanopartiklar. En risk som lyfts fram är att man idag inte vet vad nanopartiklar kan ha för påverkan på vår hälsa. Människans naturliga skydd-ssystem som slemhinnor och huden kan få svårt att stoppa nanopartiklar att komma in i kroppen då de är så små.

Projektet vid Uppsala universitet ska pågå i tre år och undersöka vilka effekter nanoparti-klar kan ha på människans immunförsvar. Framförallt vill man undersöka hur blodet reagerari kontakt med nanopartiklar.

– Anledningen till att vi testar det här är att man befarar att nanopartiklar ska ställa till med problem när de andas in. Att de vandrar vidare förbi kroppens barriärer till blodet, därför är det viktigt att veta hur kroppen reagerar, säger Jaan Hong som är en av forskarna i projektet.

Nanopartiklar finns också i luften som en del av luftföroreningar. I Sverige drabbas tusentals personer varje år av andningssvårigheter och hjärtproblem som man tror orsakas av partiklar i stadsluften. Forskare tror att det är de minsta partiklarna, alltså nanopartiklarna, som är de farligaste.

Genom en serie experiment på blodceller, immunceller och olika blodproteiner hoppas man hitta svaret på hur immunförsvaret påverkas.

– Vi behöver väldigt färskt blod att experimentera med, så frivilliga lämnar blod som vi testar inom femton minuter för att se hur det reagerar i kontakt med nanopartiklar i olika material, säger Jaan Hong.

De tittar på hur blodet koagulerar, på olika immunreaktioner samt på celler och proteiner för att se om kroppens komplementsystem aktiveras. Partikla-rna som används i projektet är framförallt titandioxid som är vanligt förekommande, till exempel i vit färg.

– Enligt vår modell verkar det som att det händer väldigt mycket när nanopartiklar från åtminstone titandioxid kommer i kontakt med blodet. Det verkar vara större risker att drabbas av problem för vissa personer, men för tillfället är det mest spekulationer och diskussioner, säger Jaan Hong.

Bo Nilsson, professor vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet, leder forskningsgruppen. För cirka ett och ett halvt år sen startade man projektet i liten skala, då gjordes en del tidiga försök som pekade mot att det verkade hända en hel del när blod kom i kontakt med nanopartiklar.

– Det här anslaget möjliggör att vi kan gå in på detaljer och bena ut exakt vad som händer, säger Jaan Hong.

Projektet är ett samarbete med bland annat forskare på ibland annat Försvarets forskningsanstalt i Umeå och på Linneuniversitetet.