För några år sedan hittade jag en gammal dagbok från högstadiet i källaren. Jag såg framför mig att få läsa mina tankar om första kärleken och allt trassel med att bli vuxen. Men snart insåg jag att det viktigaste för mig verkade vara hur det gick för AIK och hur det skulle gå i skolan dagen efter en förlust.

Jag tänker på den där dagboken när jag läser Motståndarna, en ungdomsroman om att vara supporter. Det är första delen i en serie av tre, som handlar om Tove och Noel, som båda snart ska börja sjuan. När de lär känna varandra är det uppenbart att de gillar varandra, lite trevande på tolvåringars vis. Men problemet är att medan Noel har en storebrorsa, som kan gå långt i sin kärlek till Bajen, så är Tove dotter till Mikael Stoltz, den hemvändande storspelaren, även kallad AIK:s frälsare.

Det blir självklart komplicerat. Berättelsen är en variation på Romeo och Julia. Samtidigt vinnlägger sig författarna om att visa många olika sidor av vad det kan innebära att heja på ett lag. Det finns en pedagogisk ådra här, men det är väl utfört, och inte störande alls. Tvärtom bidrar det till att skapa en bra berättelse.

Bäst av allt är att Arne Norlin och Andreas Palmear verkligen tar Tove och Noel på allvar. Att vara supporter kan verkligen vara på liv och död. Jag tänker på min gamla dagbok och tycker att det är konstigt att inte supporterlitteraturen är större än vad den är.