Teater över kontinenterna | Stockholms Fria
Fria Tidningen

Teater över kontinenterna

Women playwrights international conference samlar kvinnliga dramatiker ”i syfte att stödja utvecklande kontakter över gränserna och skapa internationellt erkännande av kvinnors arbete inom teatern”. Vart tredje år arrangeras en konferens och 15–20 augusti stod Stockholm och Riksteatern som värd. Kvinnliga dramatiker från hela världen möttes för seminarier, workshops och föreställningar på Södra teatern och Dramalabbet på Södermalm.

Bland de offentliga föreställningarna hade In the lost and found: red suitcase av och med Lana Nasser skandinavisk premiär. Pjäsen ställer många frågor kring identitet och språk. Nasser är uppvuxen i Jordanien men bodde flera år i USA innan hon återvände.

– Jag är aldrig riktigt en ”insider” på något av ställena, säger hon. Jag passar inte helt in i amerikansk kultur och jag passar inte helt in i arabisk kultur. Och jag tror att det finns förtryck och stereotyper överallt.

Lana Nasser tilldelades förra årets Etel Adnan-pris, som instiftades av al Madina-teatern i Beirut i samarbete med Riksteatern. Årets pristagare tillkännagavs på konferensen: Valentina Abu Oqsa från Palestina.

Frågan om nationell, eller snarare kontinental, identitet diskuterades flitigt under måndagens nyckelseminarium där Fatima Dike och Amy Jephta från Sydafrika och Patricia Olwoch från Uganda satt i panelen. Det finns helt klart en föreställning om vad som är ”afrikanskt” och det måste dramatiker förhålla sig till. För Amy Jephta som bara är 24 år är det självklart att gå emot traditionerna, hon ser sig alltid i första hand som författare. För Fatima Dike som tillhör den äldre generationen är landets politiska och rituella historia alltid närvarande, och teatern är en given plats för protest. Patricia Olwoch å sin sida sade sig stå mittemellan:

– Jag skriver gärna om vad som händer i norra Uganda, för det är mitt hem och ligger mig nära. Men jag försöker skriva som om jag vore en utomstående betraktare och jag tänker mig att det egentligen skulle kunna utspela sig var som helst.

De maskerade aktivisterna i amerikanska Guerrilla girls on tour! framförde sitt signaturperformance Feminists are funny och höll även i en workshop.

– Vi får många frågor om orsakerna till att vi vill vara anonyma, säger Josephine Baker (samtliga medlemmar har tagit sina namn från (o)kända kvinnor i kulturhistorien). Och då förklarar vi att vi är aktivister och vi vill ta bort fokus från oss själva och sätta det på sakfrågan.

Guerrilla Girls bildades 1985 i New York. Efter interna stridigheter fortsatte de från 2001 som tre från varandra fristående grupper, med nytillskotten Guerrilla girls on tour! och Guerilla girls broadband, där de förra ägnar sig åt dagsaktuell feministisk teater.

En veteran i sammanhanget är indiska Jyoti Mhapsekar, vars musikaliska satirer fått ett oerhört genomslag, inte minst genom att aktivt söka upp mindre bemedlade människor som vanligtvis inte går på teater. Hon har deltagit i samtliga av WPI:s konferenser och arbetar sedan 1975 för kvinnors rättigheter i hemlandet. Som ordförande i organisationen Stree Mukti Sanghatana engagerar hon sig i allt från grundläggande utbildning för flickor till sopsortering.

– Jag är bibliotekarie, jag skriver sånger och jag skriver pjäser; eftersom jag är aktivist kan jag göra alla dessa saker. Man kan säga att jag är en hardcore-aktivist!

Då temat för året var Den demokratiska scenen fick Mellanöstern och Nordafrika sin beskärda del av uppmärksamheten. Gruppen Afghan Voices, bestående av unga kvinnor, gjorde ett framträdande, den egyptiska journalisten, aktivisten och regissören Sondos Shabayak berättade om sina erfarenheter från den arabiska våren och Marina Barham, ledare för al Harah-teatern i Palestina, samtalade med Suzanne Osten om teaterns betydelse för barn och ungdomar.

Men med deltagare från ett femtiotal länder fanns det lika mycket utrymme åt exempelvis unga dramatiker från Baltikum och Ryssland, Berlin-baserade Ballhaus Naunynstraße och norskt performance i form av My life as a man.

Fakta: 

WPIC

Women playwrights international conference hölls i år för nionde gången med 260 deltagare från ett 50-tal länder. Riksteatern var värd för evenemanget. Några av programpunkterna var öppna för allmänheten: anföranden kring tre nyckelteman, ”Vad händer i Arabvärlden”, ”Barnteaterns påverkan” och ”Kvinnor skriver om Afrika”. Dessa kan ses på webben, http://bambuser.com/channel/Riksteatern. Nästa konferens äger rum 2015 i Kapstaden.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria