Tribunal med vågade visioner | Stockholms Fria
Stockholms Fria

Tribunal med vågade visioner

I söndags hölls den första upplagan av Feministisk tribunal, en heldag med debatter och samtal på Rival vid Mariatorget arrangerad av tidningen Feministiskt perspektiv och Hallongrottans vänner. Katarina Andersson rapporterar från ett feministiskt smörgåsbord där den ideologiska bredden lyste med sin frånvaro.

Dagen på Rival har varit omtumlande, tycker Anna-Klara Bratt, chefredaktör för Feministiskt perspektiv.

– Det var väldigt roligt och samtidigt en kraftansträngning. Det kom fram många nya förslag och som startskott betraktat känns det jättebra, vi planerar ju att producera två antologier till inför nästa val.

Hon syftar på den antologi som låg till grund för tribunalen och som släpptes i samband med arrangemanget: Det kallas feminism – 20 anspråksfulla förslag för att förändra världen. Och vågade visioner saknas inte: Stäng försvaret för kvinnor!, Inför tolvstegsprogram för män, Inför utredningsstopp nu! och Avskaffa den reaktionära föräldraförsäkringen är några av rubrikerna.

Med ganska exakt två år kvar till valet uttryckte många av de medverkande att feminismen har genomlidit ett bakslag de senaste åren och att frågorna har försvunnit från den politiska agendan. Kan det ha att göra med den utbredda uppfattningen att Sverige redan är jämställt? Den svenska självbilden dissekerades under ledning av Edda Manga och en panel bestående av bland andra Monica Amante, Ellen Nyman och Nasim Aghili, ett samtal som kretsade mycket kring intersektionalitet.

Mansforskaren Lars Jalmert ledde en programpunkt om maskulinitet, där Mats Söderlund presenterade sitt tolvstegsprogram. Anna Wahl förespråkade obligatorisk genusutbildning och Carin Göransson förutspådde att mansrörelsens tid snart är inne, eller borde vara det, under parollen ”Ta flinten tillbaka”.

Bianca ”Snubben” Kronlöv agerade pausfågel och försåg publiken med sina analyser vid väl valda ögonblick i det späckade programmet.

Möjligen hade tribunalen tjänat på att stryka några punkter, nu var ett par av dem endast 20 minuter, vilket blev väldigt fragmentariskt. Och det fanns i princip ingen möjlighet för åhörarna att ställa frågor eller kommentera. Å andra sidan fungerade dagen som ett feministiskt smörgåsbord med plats för vitt skilda ämnen som ekonomi, konst och militarism. Under sistnämnda vinjett talade bland andra författaren Mian Lodalen:

– När jag började skriva tänkte jag att vi måste för fan våga drömma! Vilken borgare som helst kan fnysa åt min text, men jag menar, vad är det för världsordning vi lever i, där det är naturligt för pojkar när de är tonåringar att de ska lära sig döda människor. Varför är det mer realistiskt? Jag vill ha en livplikt istället för värnplikt, där man får lära sig att ta hand om varandra och ta sina känslor på allvar, ta hand om barn, djur och gamla.

Vad gäller den ideologiska bredden så beskrevs den av komikern Moa Svan under avslutningsshowen som innehållande ”allt från kommunister till gråsossar”. Att kalla stämningen gemytligt intern är väl ingen överdrift.

– Tidningens utgångspunkt är aningen bredare, säger Anna-Klara Bratt. Nu handlade det om vilka som tackade ja till att medverka i antolgin, och där finns en vänsterdominans vad gäller lösningarna av läget. Vi ser högerextrema partier och anti-feminism få utrymme, och den analysen är starkare på vänsterkanten. Vi tillfrågade flera borgerliga politiker och skribenter, men de avböjde.

Tribunalen avslutades med humor (Nour El-Refai, Lill-Marit Bugge med flera) men den näst sista programpunkten var inte mindre underhållande. Många vana debattörer intog scenen när Feministiska strategier för en bättre värld diskuterades: Gudrun Schyman, Margareta Winberg och Lena Sommestad, och Gunvor G Ericson (MP) och Ida Gabrielsson (V) var minst lika slagfärdiga. Debatten övergick stundtals till rena valkampanjen, men generellt präglades tribunalen av konsensus.

– Vi är överens om att det är ett skarpt läge för feminismen, säger Anna-Klara Bratt, men det positiva är att vi har stärkts i vår organisering.

Mian Lodalen tycker att arrangemanget visat på det stora intresse som finns för frågorna.

– Det känns ändå lite hoppfullt inför valet. Det är slående hur mycket kunskap det finns i det här landet, kunskapen finns för alla som vill ha. Det är action som saknas! I riksdag och regering alltså, bland feminister finns det. Vi har hållt den här fanan högt i decennier och vi ska vara som en blåslampa i röven på de styrande, oavsett om de är vänster eller höger.

Här kan en ta del av det mesta från tribunalen: http://bambuser.com/channel/Feministiskt+Perspektiv

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria