När man kliver in på Mika Snickars skivaffär vet man aldrig vad som spelas på skivspelaren: obskyr disco, svängig elektronika eller glad hiphop? Skivaffären har alltid varit en sambandscentral för musiklivet i Stockholm. Här möts musikälskare och musiker, och dj:s inspireras av varandra.

Vinylen har länge varit dödförklarad och legendariska skivaffärer som Multikulti och Mellotronen har varit tvungna att bomma igen. Men i dag visar facit att det ena musikformatet inte utesluter det andra.

– Vinylkulturen är högst levande, helt klart. Vi har ju mycket kids som börjar komma, tack vare internet. De kan ha tittat på 90-talshouse på Youtube eller blivit tipsade av någon i något musikforum på nätet, säger Mika.

Allt sedan 1995 har Mika drivit sin skivaffär Snickars records. Nu expanderar han verksamheten och flyttar från Hornstull tillbaka till Mosebacke, där han en gång öppnade för snart 20 år sedan. Digitaliseringen har inte mattat av vinylförsäljningen enligt Mika, som mest säljer begagnad dansmusik på vinyl. Skivbolag pressar fortfarande upp ny musik på vinyl och det har kommit nya skivaffärer som Bengans på Östgötagatan på Södermalm.

Det finns värden som lever i vinylkulturen, som inte ersätts i och med internet och mp3:or. Men de olika formaten kompletterar varandra, menar Mika:

– Skivaffären är en öppen plats. Det är ju en mötesplats i och med att det finns så oerhört många gemensamma nämnare mellan folk när det är så mycket skivor samlade på ett ställe. Då möts ju folk verkligen, fastän de från början kan ha varit inne på helt olika saker.

De möten och musikaliska resor som uppstår på fysiska skivaffärer kan inte ersättas av Spotify, pirat-nerladdningar eller musikhandel på internet. Specialiserade skivaffärer som Snickars och Fade på Skånegatan introducerar besökarna till musik de inte hittar fram till via sökverktyg på nätet. Musikälskare på skiv-affären delar med sig av sin livstid av musikkunnande. Lokala dj:s och artister på besök ställer ut sina skivor. Skivhandlaren sticker till dig en skiva du aldrig hört talas om.

– Jo, skivorna har jag koll på, absolut, det är ju självklart för mig. För det är ju råvaran som jag arbetar med. En kock kan inte säga: ”Är det här en palsternacka eller en morot? Det har jag glömt bort, men skitsamma vi kör in nånting.” Man måste veta exakt, anser Mika.

Som dj spelar Mika ur hela det breda urval av musik han har i affären – allt mellan hiphop, disco, soul, funk, house, dub, techno och jazz. Han bemästrar skivspelarna som instrument och har spelat skivor sedan åtta års ålder i pojkrummet. 1998 vann han dj-SM och han har turnerat med sitt legendariska hiphop-crew Scratchaholics.

Flera generationers dj:er och musiker har lärts upp och inspirerats av Mika. Men inte många känner till att Snickars skivor under snart 20 års tid har varit så central för att utveckla och främja dj-kulturen i Sverige, att det i slutändan påverkar vilken musik du dansar till ute på klubbarna. När dj:er mixar mp3:or så försöker deras datorprogram och musikspelare fortfarande att efterlikna vinyl, både till utformning och funktion. Mika skrattar till:

– Jag förstår inte vad poängen är. Om man redan har sina vinylskivor, om man har vinylspelare, om man har bra grejer: Varför ska jag digitalisera någonting som jag redan har för att återuppspela det på något digitalt instrument som påminner om de skivspelare jag också redan har? När det är skarpt läge så funkar det. Jag har aldrig gnällt på att ”de här tolvorna låter så jävla dåligt, jag måste hitta på något bättre.”

Mikas dj:ande är intimt förknippat med vinylen som format, och detta har inte ändrats i och med datorns möjligheter att smidigt skicka, spela och lagra musik på datorer. Mika ser sig som dj i första hand – sidoverksamheten som skivhandlare och producent är vägar att inspireras och överleva som dj. Som dj är Mikas mål att tillföra nya influenser snarare än att serva folk vad de förväntar sig:

– Det är mitt val av yrke att vara dj och jag ser det som ett hantverksyrke. Detaljer kan hela tiden förfinas och man upptäcker ju ny musik hela tiden, det tar aldrig slut.

Mika är en man av få ord men desto fler beats. Om man frågar honom om någon av hans tusentals skivor, sorterade med ingående precision, så får man ett exakt svar. Att känna till musiken utan och innan, kunskapen om historien och sambanden mellan skivor, artister och skivbolag, har han byggt upp under en livstid. Mika besitter en kännedom om musikens korsreferenser. Helt plötsligt öppnas en dörr som leder till nya musikstigar. Du kanske frågar om en rave-EP med Prodigy och får reda på att samplingen i låten kommer från en reggae-skiva med Pablo Gad från 1980.

Men specialkunskaper bland musiksamlare och dj:er kan också anses vara snobbigt bland vanligt folk. Tradi¿tionellt är skivaffären en väldigt grabbig institution. Snickars jämfördes i tidning¿en Pause med scenen i High Fidelity när Jack Black-killen skrämmer iväg en kund som ber om I just called to say I love you. Den beskrivningen känner inte Mika igen sig i:

– Jag tror att det beror på ens egen osäkerhet. Man kommer in som kund och känner inte igen en enda titel i skivaffären. Det kan jag förstå, en vanlig människa gör ju inte det här. Kanske känner man sig underlägsen på något sätt. Fast det är ju inte mitt fel.

Kompetens och elitism är inte nödvändigtvis samma sak. För den som inte låter sig avskräckas är skivaffären en ojämförlig resurs. Dessutom är vinylskivor i dag, enligt Mika, relativt billiga produkter att impulsköpa. Den fysiska vinylskivan, bläddrandet i skivhögar och hängandet i butiken erbjuder en rikedom av information som inte bara talar till dina öron utan även dina ögon och händer.

I veckan öppnade Mika upp Snickars records för ännu fler besökare, i sina större lokaler på Mosebacke. Skivaffären slås ihop med Konstart, ett konstgalleri och ateljé som drivs av Mikas kompanjon Jessica Mihai. När konst samverkar med musik så öppnas nya möjligheter för evenemang och samarbeten, som inom graffiti-kulturen.

– De här ytorna är väldigt bra för mig att kunna få fram ett bredare sortiment, så att igenkänningsfaktorn känns lite mer sympatisk för vem som helst.