"Folk får spela vad de har lust med" | Stockholms Fria
Fria Tidningen

"Folk får spela vad de har lust med"

Barsebäck är en flexibel experimentmusikalisk konstellation, löst styrd av kapellmästare Martin Linder, som vill ta sin improvisationsmusik till oväntade ställen. Nu ger bandet ut sina tolkningar av John Coltranes Ascension, inspelade i en träkyrka i Sundbyberg. Fria tidningen träffade Martin Linder för ett samtal om den nya skivan.

Barsebäck startade i slutet av 2009 som Martin Linders egna projekt, men Daniel Söderberg och Gustav Nygren är i princip alltid med när de spelar live. Framträdanden som överraskar både publiken och kanske framför allt musikerna själva.

– Jag brukar ofta fundera inför en spelning ungefär hur jag tycker att det ska låta, säger Martin Linder. Om vi träffas och repar så är det max en gång före varje spelning, och det som händer då brukar aldrig låta som det man sedan spelar live.

Sättningen är tämligen flytande, men som regel är Gustav Nygren den som spelar mest ”vanlig” elgitarr, ”i den bemärkelsen att han spelar nåt ackord eller så”, medan Daniel Söderberg ofta kör gitarren genom en synth eller något annat hembyggt instrument.

– Där får jag stå mer för den helt elektroniska biten, förklarar Martin Linder, och så spelar jag lite gitarr och sjunger nån liten snutt när jag är på det humöret. Frihet under ansvar, folk får faktiskt spela vad de har lust med för tillfället.

När det gäller Ascension fanns det å andra sidan ett färdigt stycke att utgå ifrån, även om detta i sig också bygger på improvisation. Skivan innehåller två versioner av stycket, och bägge är inspelade i en enda tagning.

– Det är ju frihet från början, det är inte inspelat efter några noter direkt vad jag vet. Så inför inspelningen fick var och en förbereda sig på sitt håll och så repade vi ett par gånger bara. Det finns vissa partier i originalet som man kan hänga upp sig på, vi hade ju det i bakhuvudet, att vi skulle ha ett parti som är lite lugnare, ett parti där det är bara trummor, någon sorts struktur som ändå finns för helheten.

Förutom ovan nämnda Söderberg och Nygren medverkar även trummisen Niklas Korsell på skivan.

Varför just Ascension?

– Jag tycker jättemycket om den skivan och har lyssnat mycket på den, och funderat på att spela den i något sammanhang. Så fick vi låna den här lokalen där vi spelade in, en jättefin liten träkyrka i Sundbyberg, vi hade haft klubb där en gång och det var så himla fint ljud. Så vi hade världens bästa ställe att spela in på och då föll valet på Ascension-plattan.

Martin Linder har tidigare spelat med olika typer av mer eller mindre konventionella band.

– Mitt eget muciserande har mer och mer glidit i väg på nån sorts experimentell och konstig väg. Jag fick en gammal orgel som jag började bygga om ganska förutsättningslöst. Jag blev glad för det var så intuitivt, jag har inga formella kunskaper i elektronik eller hur man bygger musikinstrument.

– Men, fortsätter han, det är alltid nån sorts dragkamp mellan att man har tekniska manicker och sen också att spela på dem så att det blir musik. Det är roligt att ha konstiga maskiner på scen, men det måste bli ett medel och inte ett mål. Att inte ha en dator med är också ett väldigt medvetet val, vi har bara saker som har sina begränsningar. Jag tycker inte om datorer, jag tycker de är tråkiga att titta på också.

Jag undrar vad termen experimentell egentligen betyder idag i musiksammanhang.

– Experimentell musik, frijazz och avantgardemusik, det har ju funnits så länge nu så det har blivit en egen tradition, det är ju aldrig den som uppfinner något nytt längre. Jag tycker jättemycket om Fylkingen, det är en institution som gör bra saker, men det är också på gott och ont, en egen värld. Vi har ju spelat där också och det är skitkul, men samtidigt känner jag att jag hellre vill spela musik på mer vanliga ställen för det är skojigare. Då träffar man människor som kanske inte lyssnar på elektroakustisk musik eller är inne på det, men som ändå är väldigt öppna för lite vad som helst. Jag vill spela rätt musik på fel ställen så att säga. Jag tror folk tycker om så mycket konstigare musik än vad de själva tror. Vår musik är ju ganska stökig ibland och skramlar och för oväsen, men å andra sidan är det inte konstigare än slutet på en Velvet Underground-konsert, så det är ju egentligen musik som vi är vana vid att höra.

– Det är ju det som det här projektet handlar om, att vara tillåtande, försöka släppa fram saker och ting som ligger och skramlar nånstans bak i huvet och låta dem ta plats och se vad det blir. Och då hamnar man på oväntade ställen ibland och det är själva meningen med det. Det är så mycket som är logiskt och uttänkt och ska följa en massa planer och regler och vettiga resonemang i vardagen överallt annars, så det känns skönt att ha det på ett annat sätt när man sysslar med musik.

Fakta: 

<h2>Ascension släpps den 15 november på Airwaves/Satellites. </h2>

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria