Gör Pridefilm för homofober | Stockholms Fria
Fria Tidningen

Gör Pridefilm för homofober

Han är regissör och psykolog och skräder inte orden om filmbranschens elitism. Fria har träffat den serbiske regissören Srdjan Dragojevic, festivalaktuell med Paraden, en udda komedi med Pride-tema.

Den serbiske regissören Srdjan Dragojevic har prisats med Stockholms filmfestivals bronshäst vid två tillfällen. I år är 49-åringen tillbaka med sin senaste film Paraden; utom tävlan dock, eftersom Dragojevic nu tagit plats i juryn. Förhållandet till festivalvärlden är ambivalent:

– Jag ser mig som en arbetarregissör, säger Srdjan Dragojevic. Festivalerna är fantastiska, men ibland känns de lite som film-ghetton. och jag gillar tanken på att min film ses av vanliga människor, inte bara en elit.

Dragojevic kan vara nöjd, Paraden har sålts till 22 länder. Den får svensk premiär i december, och i Serbien har den setts av 600 000 besökare. Det är mycket för vilken inhemsk film som helst, men Paraden behandlar dessutom ett i regionen mycket kontroversiellt ämne, nämligen homosexualitet.

– Jag fick idén för ganska länge sedan. Det var 2001 och en grupp gayaktivister blev misshandlade på Belgrads gator när de försökte anordna den första Pride-paraden i staden. Milosević var historia och alla förväntade sig att vi skulle gå in i en ny epok, att vi skulle få nya friheter, och så utspelar sig de här fruktansvärda scenerna mitt i Belgrad. Jag tittade på de här bilderna med nynazister och fotbollshuliganer som misshandlade 30 eller 40 hjälplösa människor medan polisen och vanliga människor stod och tittade på. Jag skämdes verkligen och sa till mig själv: jag ska göra en film om det här en dag.

Filmens fysiska tillkomst är inte heller alldeles enligt normen. Precis som i filmens handling, där ett antal gangsters från olika ex-jugoslaviska stater går samman för att skydda de få deltagarna i Pride-paraden, vill Dragojevic samarbeta över gränserna.

– Symboliskt är det här en mycket viktig film för mig. Det är ett samarbete mellan fem nationer och fem filmfonder. Den innehåller skådespelare från hela regionen, när vi filmade var det som en resande cirkus. Vi filmade i Kroatien, Bosnien och Makedonien. Vi är åtskilda av gränser satta av debila politiker men på ett slags kulturell nivå, och på en identifikationsnivå, är Jugoslavien ganska levande.

Inte heller vill den frispråkiga regissören hålla sig inom en definierad genre.

– Jag kände att om jag gjorde ett klassiskt drama om det här ämnet skulle det bli en film just för festivalghetton, sådana som hbt-personer tar sig till även i Serbien. Så 2008 bestämde jag mig för att vända upp och ner på saker och ting och göra något slags komedi. Att göra en allvarlig film av ett allvarligt ämne, det klarar vilken halvbegåvad idiot som helst. Det andra perspektivet är mycket bättre och effektivare, och jag ser mig lite som en filmaktivist, jag ville göra en film för homofoberna.

– Men det var inte lätt att rollbesätta den här filmen. Flera skådespelare, vänner till mig, vägrade helt enkelt att medverka, för att de var rädda. En av dem sa: "hör här, jag gillar rollen, du vet att jag gillar det du gör, men jag har två barn i skolan och de kommer att få det väldigt jobbigt när deras kamrater får reda på att deras pappa spelar en bög."

Som åskådare är man aldrig riktigt säker på vilken slags film Paraden är. Det är meningen, säger Dragojevic.

– Jag är utbildad psykolog och arbetade som psykoterapeut under en kort period, sen gav jag upp. Men jag försöker använda mina kunskaper i psykoterapi i mitt filmskapande. Varje skicklig filmskapare och varje skicklig terapeut använder positiv manipulation. Du manipulerar publikens eller patientens känslor, och det är därför strukturen på Paraden är som den är. Är det drama eller komedi? Jag vill göra publiken förvirrad, eftersom förvirring underlättar för känslor att komma upp till ytan.

Dragojevics karriär kantas, tydligare än för de flesta, av toppar och dalar. En film som Flammande byar (1996) rönte stora framgångar, andra blev aldrig ens gjorda, som under hans år i Hollywood.

Du ger inte upp i första taget?

– Nej. jag är väldigt envis. Att finansiera Paraden var ett helvete. När sponsorerna vi kontaktade fick klart för sig vad filmen handlade om sa alla nej. Det roligaste svaret fick vi från Adidas, de sa, i Jugoslavien anses Adidas redan som lite gay, vi kan inte underbygga det, vi vill ha ett macho-märke. Så jag sa ok, vi låter alla fascisterna klä sig i Adidas, så förbättrar jag ert jävla märke. Men allvarligt talat, vi fick inte en krona. Tyska ambassaden i Belgrad var de första som hoppade på, och sen började olika finansiärer att gå med, lite i taget. Men vi blev ändå tvungna att låna 100 000 av maffian för att slutföra filmen – jo, det är sant. Till tio procents månadsränta. Så jag hade nog inte suttit här och pratat med dig om inte filmen blivit en framgång.

– Men det blev den och vi har betalat tillbaka, säger Srdjan Dragojevic muntert.

Paraden visas lördag 17/7 kl 13.30.

Fakta: 

<h2>Varje skicklig filmskapare och varje skicklig terapeut använder positiv manipulation. Jag vill göra publiken förvirrad, förvirring underlättar för känslor att komma upp till ytan.</h2>

Rekommenderade artiklar

Så blir filmfestivalen

...Git Scheynius, festivalchef för Stockholms filmfestival som drar igång på onsdag den 9 november och pågår till den 20:e.

Queerfilmsfestival med klubbar och samtal

Cinema Queer, som just nu pågår i Stockholm, kallar sig ”Sveriges största normkritiska filmfestival”. Publiken bjuds på filmer, samtal och klubbar – allt med queertema.

Film som utmanar sociala stereotyper

Kenyas mest intressanta namn inom film just nu är Amirah och Wafa Tajdin. Stockholms fria har pratat med systrarna som nästa vecka kommer till CinemAfrica.

© 2021 Stockholms Fria