Idag får skolungdomarna lära sig att sträva mot en bokstav på ett papper. Det enorma fokuset på betyg får eleverna att glömma bort varför de ska lära sig saker. Man ska lära sig för att utvecklas, få förståelse och kunskap inför livet. Att få kunskap inför livet innebär så mycket mer än att bara kunna räkna och skriva. Idag finns inte utrymme för lärarna att väcka ett intresse hos eleverna och spinna vidare på det intresse som väcks. Detta på grund av den snäva kursplanen och de ständiga proven där eleverna förväntas prestera för att lyckas senare i livet. Den ständiga tidspressen och proven får eleverna att glömma att det kan vara intressant och roligt att lära sig. Alla elever ska dessutom uppnå exakt samma mål, oavsett personlighet och förutsättningar. Idag fokuserar man på att producera studenter med ett betyg i handen som visar på denna persons duglighet. Detta leder inte till maximal utveckling för eleverna. Eleverna måste få utrymme att i skolan både utveckla sina styrkor och jobba med det de har svårt med. Men med 30 elever i en klass är det omöjligt för lärarna att lära känna eleverna på riktigt och ge varje elev den vägledning som hen behöver. En människa är så mycket mer än sina ”välgrundade argument” och ”nyanserade slutsatser”. Förutom att betygen får eleverna att glömma syftet med att lära sig, visar de långt ifrån allt vad en människa kan och är kapabel till. Varför ska ett A i svenska avgöra om du kommer in på läkarlinjen, när en egenskap som empati kan vara tusen gånger viktigare i detta yrke? Hur skulle den skola där lärarna får utrymme att se eleverna som unika individer, och slapp stöpa ner dem i ett betyg, se ut?