Den politiska filosofen och litteraturprofessorn Michael Hardt, mest känd för boken Imperiet, är på föreläsningsturné för att prata om rätten till det gemensamma. Framför allt uppehåller han sig vid att definiera vad det gemensamma är, och hur det är relaterat till de sociala rörelserna i början av årtiondet. Hardt särskiljer det gemensamma från både det privata och statligt ägda, och ser beslutsprocessen som det centrala. Vad som förenade de sociala rörelserna 2011, menar Hardt, är att de krävde rätten till det gemensamma, och att man försökte skapa nya former för delaktighet och alternativa styrelseformer.

– Det gemensamma är en fråga om politik och beslutsfattning. Det handlar om en vilja att skapa demokratiska mekanismer för en större öppenhet, säger Michael Hardt.

När Hardt spetsar till det lite säger han att det i grunden inte är vattnet eller musiken eller vad det än gäller som de sociala rörelserna vill ha allmän tillgång till, utan den politiska processen.

Hur de sociala rörelserna ska fortleva och undvika att vara temporära fenomen som blossar upp och slocknar hastigt har Michael Hardt inget svar på. Han ser sig själv som någon som analyserar skeenden och är bra på att hitta paralleller mellan olika händelser, men säger sig inte sitta inne med svaren på alla frågor. Dock menar han att politisk aktivism pågår hela tiden, även när den inte syns. Han liknar de sociala rörelserna vid en bil som färdas i mörker:

– Bilen har lamporna släckta, så man ser den bara när den passerar under gatlyktor.