Från utsidan ser förvaret ut som en vanlig trist kontorsbyggnad, som smälter in väl i industriområdet i utkanten av Åstorp. Det är bara en diskret skylt på gaveln som berättar att Migrationsverkets förvarsenhet huserar här, och gallret längst med den höga muren.

Men där inne försvinner känslan av kontor ganska snabbt. Tre dörrar som låses upp med kod, där den ena stängs innan den andra öppnas, får den som vill besöka intagna passera innan de kommer till det lilla besöksrummet. Det är också bara tillåtet att gå in max två personer åt gången, så är man fler får det timslånga besöket delas upp.

”Ali” från Irak har varit förvarsplacerad i Åstorp i tre månader. För en tid sedan fick han och tjugo andra intagna nog av den dåliga maten och det respektlösa bemötandet från delar av personalen, och började hungerstrejka. De skrev på en protestlista som de lämnade till ledningen, och skapade med hjälp av Asylgruppen i Malmö en namninsamling som har spridits på nätet.

– Det är uppenbart att maten inte är bra. Den luktar illa och ser inte fräsch ut. För en månad sen fick jag en brödbit som hade en stor mögelfläck på sig. Jag visade det för personalen men de låtsades som ingenting och tog fram nytt bröd, säger han.

Han menar att maten kommer i stora förpackningar och förvaras i kylen för att värmas eftersom i mikron. Efter några dagar börjar den smaka dåligt.

Norradin Abdelhady från Syrien deltar också i hungerstrejken.

– Jag har bett att få halalmat för att jag är muslim men det finns ingen möjlighet och jag har ätit fisk två gånger om dagen sen jag kom hit. Jag tänkte att om vi är många som går ihop och hungerstrejkar kanske det blir en förändring.

I början av veckan hade ledningen på förvaret ett samtal med de hungerstrejkande, där de lovade att titta över maten och se vad som kan gå att förbättra. Gruppen bestämde sig för att bryta hungerstrejken i väntan på förändringar.

– Om det inte blir bättre kommer vi att ta upp strejken igen. Vi är redan under stor press och stress och det är viktigt att vi kan äta mat som är bra, säger Ali.

Men protesterna handlar inte bara om maten, utan även om frågor som bemötande från personalen, möjligheten att gå ut på gården och tillgång till vård när de har ont eller är sjuka. Det händer att personer som protesterar eller blir upprörda skickas till häktet i Helsingborg.

– Vi är väldigt rädda för att driva protesterna för långt för då hamnar vi i häktet. Det är en plats för brottslingar, inte för oss som inte har papper, säger Ali.

Norradin Abdelhady lider av stark smärta i ryggen och ena benet och har blivit diagnostiserad med spinal stenos. Innan han fördes till Åstorp hade han en tid för operation men sedan han kom dit har han inte fått någon annan vård än värktabletter.

– Jag fick lite starkare värktabletter utskrivna av en läkare på vårdcentralen som jag pratade med i telefon, men sedan hände ingenting på flera veckor. När jag frågade personalen om det sa de att jag måste gå och hämta ut medicinen, men hur ska kunna göra det när jag sitter inlåst här?

Han har nu fått medicinen uthämtad, men den gör ingen större verkan menar han.

– Det gör så ont att jag bara vill kapa av mig benet ibland, och jag försöker att inte röra mig så mycket eller sitta rakt. Bäst är det efter att jag har sovit, men det är svårt att sova bra här också.

Distriktsköterskan tar inte de intagnas vittnesmål om sjukdomar och smärta på allvar menar de intagna, utan de får höra att som asylsökande så har de inte rätt till annan vård än den mest akuta. Även delar av personalen beter sig nedlåtande och nonchalant och har lite förståelse för önskemål som förs fram.

– Jag tycker inte om att likna oss vid djur på zoo, men ibland känner jag mig som det, säger Norradin Abdelhady.

– Den enda anledningen att vi är här är att vi inte har papper, vilket inte är en bra anledning att hålla folk inlåsta, säger Ali.

De berättar om före detta intagna som har flyttats till förvaret i Göteborg, och som på telefonen vittnar om ett helt annat klimat. Där finns det möjlighet att laga enklare mat när man vill, det bjuds på dadlar och sköterskan är engagerad på ett annat sätt.

– Det finns inget system bland personalen här, utan alla har sitt eget system, säger Norradin Abdelhady.