Är kristendomen en hycklande religion?
J. Rudolfsson skriver i en kommentar till min tidigare debattartikel gällande kristendomen. Orsaken till att en historisk och teologisk undebyggnad saknades, var att jag avsåg endast med artikeln att försöka starta en debatt och diskussion kring ämnet. Jag önskar dock kort bemöta den kritik som Rudofsson reser mot vad han anser vara brister, och även 'haltande historieskrivning och argumentering'. Rudolfsson påstår att den 'formen av kristendom han beskriver finns inte',och fortsätter Rudolfsson 'sedan må det vara sant att många kristna ger ett annat intryck'. Min utgångspunkt var precis tvärtom, alltså inte vad vissa kristna ger för intryck, utan just vad den kristna kyrkan lär. Nu är ju fallet också det att endast en minoritet av de kristna som har kunskapen om kyrkorna verkligen lär, genom det jag mig friheten 'att diskvalificera en hel livsåskådning'. Om vi först skall se på vad den kristna kyrkan har sakt om kvinnor. St. Clemens av Rom sa om en kvinna tänkte på sitt eget väsen, måste hon skämmas, Synoden i Elvira under 300-talet, beslöt att en kvinna inte fick skriva eller mottaga brev, Pius II (1405-1464) sa: Om du ser på en kvinna, anse att det djävulen. Hon är en typ av helvete' Även synoderna i Paris 846, Coyaca 1050, 2:a Toledo 589 gjorde liknande uttalande, tillläggas kan att det var först på 800-talet som kyrkan 'erkännde' att kvinnor också var människor. Men dock utan själ, det möjligheten såg de först under 1400-talet. I NT finner vi; 'Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla', 1 Tim. 2:11-12. Se även Kol. 3:18, Ef. 5:21-24 och 1. Kor. 11:2-13.