Moose, eller Paul Curtis som han egentligen heter, är klädd som en vägarbetare när har kopplar högtryckstvätten till dieselaggregatet och vattendunkarna. Han har hittat en plats där han ska göra det han är känd för, reverse graffiti eller rengörningsmåleri.

– Jag älskar processen, säger han. Jag är bara en vit medelklasskille som inte riktigt vågar sticka ut hakan alltför långt, men som kämpar för yttrandefrihet på ett harmlöst sätt.

Reverse graffiti som det har kommit att kallas är i dag ett fenomen som finns över hela världen. Moose har gjort detta sedan 1999 och är en av pionjärerna på området.

I Stockholm är ju inte gatukonst ett särskilt välkommet inslag, här råder nolltolerans mot sådant. Jag frågar Moose om det är något han känner till och har funderat över inför målningarna han ska göra i staden.

– Vad ska de göra, arrestera mig för städning?, svarar han.

Re-Mex är ett samarbete mellan Tyskland, Polen, Storbritannien, Sverige och Mexiko som handlar om problematiken kring hållbar utveckling. Samtidigt som världsledare träffas och mäter sina miljömässiga uppoffringar med varandra går projektet Re-Mex en annan väg. Genom en rad workshops av inbjudna konstnärer och kulturskapare var tanken att få unga mexikanare att börja fundera kring hållbarhet i vardagen.

Vissa av de inbjudna konstnärerna jobbade med att till exempel återanvända material som plast och textilier medan någon annan lärde ut teorin bakom att gör dokumentärfilm. Deltagarna uppmuntrades att utveckla egna idéer för att på så sätt främja kreativa lösningar på problem som orsakas av användning och missbruk av resurser och sedan kunna berätta om det.

Amanda Ericsson är textilingenjör och doktorand på Textilhögskolan i Borås. Hon arbetar med ett aktionsbaserat forskningsprojekt som ska hitta och utveckla hållbara modeller för att förädla gamla textila material och av det tillverka nya modeprodukter.

Tillsammans med Moose ställer hon nu ut på Parallell galleri på Hornsgatan. Utställningen, som är en fortsättning på Re-Mex, visar dokumentation från förra årets mexikoresor samt prov på deras respektive konst.

Utanför galleriet står Moose och tittar ner i backen samtidigt som han sparkar lite med foten.

– Det händer titt som tätt att folk tror att jag är nedstämd när de ser mig på stan, men jag letar bara efter ställen där underlaget är smutsigt nog att tvätta på, säger Moose och skrattar.

Moose har själv slutat att kalla det han gör för reverse graffiti. Han upptäckte att många reagerade starkt på just ordet graffiti så han valde att kalla det ”tvättmålning” istället. Han har flera gånger blivit bortkörd och haft många intressanta diskussioner med polisen som inte riktigt vet hur de ska handskas med honom. Han har hittat ett uttryckssätt som lagparagraferna inte biter på.

Det hela började i Pauls hemstad Leeds i norra England där han dagligen passerade en grönkaklad vägg där människor hade skrivit saker med fingrarna i smutsen. En dag tog han av sig sin strumpa och började måla en större bild. Efterhand utvecklade han tekniken med tandborstar, stålborstar, högtryckssprutor och stenciler.

Under Moose workshops i Mexiko fick deltagarna göra stenciler i plywood med hjälp av sticksågar. Stencilerna användes sedan för att göra rena avtryck på den skitiga marken framför Monumento a la revolucion, som är ett minnesmärke över den mexikanska revolutionen i Mexiko city.

Moose ser inte sig själv som någon bra konstnär, utan ser på det han gör som en politisk handling i större utsträckning är konst. Inte genom motiven han väljer, som ofta består av blommor och fria former, utan genom processen och arbetsmetoden – genom att på ett vackert sätt visa förbipasserande hur skitigt det egentligen är.

När han har sprutat färdigt med högtryckstvätten vid Hornstull säger han:

– Många går säkert förbi mina målningar och ger dem inte mer än ett par sekunders uppmärksamhet. Men när de efter 20 meter tänker att blommorna var vackra kanske de också inser hur de är gjorda och förstår budskapet.