Normbrytande nyheter
Jag brukar inte gilla sådana här böcker något speciellt. Det kan jag säga med en gång. Att skriva flera hundra sidor om ett så pass smalt ämne går ofta bra, men blir sällan intressant för de som inte redan är insatta eller har ett väldigt intresse. Den här boken är dock ett undantag
Gabriella Cassius sitter ett år till som ordförande i Internationella Kvinnocentrum i Stockholm. IWC firar 10-årsjubiléum i år.
I en debatt gäller det att prata i första hand och lyssna i andra hand, skriver Lisa Gålmark i boken Vadå feminist. Och Lisa Gålmark talar. Det är utropstecken efter utropstecken. Höjda röster. Och bokens agenda är satt.
'Om personerna i Poes verk inte är galna, kommer de uppenbart att bli det, därför att de har missbrukat sin hjärna på samma sätt som andra missbrukar starka drycker' kommenterar Jules Verne i bokens efterord. Iakttagelsen är träffande. För de personer Poe skildrar tycks den logiska deduktionen bli inte enbart ett, utan till och med det främsta, berusningsmedlet. Karaktärerna i hans intrikat konstruerade och stilbildande kriminalhistorier drivs alla av en passion som gränsar till besatthet, och som i texten framträder med en märklig, lågmäld intensitet.
Osvensk är ett ord som dyker upp i mitt huvud när jag läser Birgitta Stenberg. Det är ett rätt taskigt uttryck, inte mot henne utan mot svenskar i allmänhet eftersom 'svensk' i denna betydelse handlar om att vara hämmad och ordentlig och leva i ett klimat där mungiporna tenderar att dras neråt. Det är lätt att associera själva begreppet svensk litteratur med ett brungrått folkhemsvemod, men Birgitta Stenbergs romaner sprakar av färger oavsett om de handlar om bultande erotik eller om en tragisk alkoholist som spyr blod.
Äntligen har Södra Teatern förstått hur man ger indiska artister och svensk publik ett sceniskt sammanhang som skapar rätt miljö för ett gränsöverskridande, intensivt möte.
Under våren arbetar Teater Tribunalen med texter som på olika sätt berör konsumtionssamhället. Skjut då, varuhus är första texten inom detta tema. Brecht skrev en gång: 'Vad vet vi när det vi vet inte leder till några konsekvenser. Den lilla människan överöses av information om krig och fattigdom, om förtunnade ozonlager. Men hjälper informationen i sig? Eller gör den oss bara avtrubbade?'
Jag tycker om Louisiana. Ända sedan man var liten har den vackra byggnaden, lite lagom gömd bland murgröna och annat mysigt, i det något svåråtkomliga Humlebæk i Danmark, legat och imponerat som en harmonisk oas av väl, mycket väl, utvald konst ifrån det förra århundradet.
En dag bestämde jag mig för att för att bara drämma till honom. Magnus hade försäkrat att Bänke tänkte klå upp mig och eftersom han var ett huvud högre hoppade jag på honom bakifrån och knuffade in honom i buskarna. Det gick så lätt att jag nog hade försökt med någon annan om det inte varit för att busk-
affären gjorde mig så impopulär. Många av mina vänner började undvika mig.
Tidigt en augustimorgon 2001 togs jag in på polisstationen i Skövde eftersom jag med Ida-Lovisa och Fredric den natten hade hamrat på slakteriutrustning i Skövde slakteri. Innan jag åkte hemifrån hade jag tagit med mig bok; jag visst ju att vi som en följd av aktionen kunde bli inlåsta en längre tid. Jag packade ner en av de tjockaste böckerna i bokhyllan - Dostojevskijs Brott och straff - enligt principen ju tjockare bok desto längre tar det att läsa ut den. Dessutom hade jag påbörjat den en gång och kommit halvvägs, innan jag lagt den ifrån mig.
© 2026 Stockholms Fria