Kultur

Kan religion och vetenskap mötas?

Under större delen av människans historia har vetenskapen varit en del av religionen. Det var religionen och dess uttolkare som besatt kunskapen om världen, människan och hennes bestämmelse. Visserligen fanns det redan under antiken filosofer som ifrågasatte den religiösa världsbilden, men det var först vid upplysningstiden som vetenskapen och religionen på ett tydligt sätt kom att gå skilda vägar.

I dag är det inte prästerna som beskriver världen för oss eller avgör vad som är sant och verkligt. Vi vänder oss till vetenskapen för att få kunskap. Ber man människor att beskriva en forskare målar de allra flesta upp bilden av en vetenskapsman i vit rock. Naturvetenskapen har länge varit vetenskapen par excellence - den vi vänder oss till för att få kunskap om 'den objektiva sidan av världen' (ett synsätt som i dag inte längre tas helt för givet).

Maffia, spaghetti & sociologi

Cottinos biografi om Antonio Saia är lik många andra mentalitetshistoriska biografier, där man söker komma nära en människa för att så komma nära en social position eller tillfällighet. Det har alltid sin besvikelse och sin misströstan.

Vänstern har ett manligt ansikte

Broderskap. Ordet är fyllt med mening. Fyllt med syften. Speciellt bland dem som politiskt ställer sig på 'vänster' sida eller alla humanister som inte vill ställa sig i något givet läger, utan säger sig vilja kämpa för alla. Eller är ordet bara ett evigt bevarande av patriarkatet? En profetia med profeter som inte vill fullgöra alla sina åtaganden.

Stillhet och praktfulla kläder

Dans är liv och rörelse. Ändå är stillheten påtaglig när man kommer in på Dansmuseets permanenta utställning. Det är högt i tak och vackert, men kanske lite dystert därinne. De tv-apparater som svagt smattrande visar upp olika filmklipp med afrikanska danser här och var i lokalen uppväger inte bristen på verklig rörelse.

Stark läsupplevelse om varierande grader av fasa

Så kommer då till sist Dennis Coopers debutroman Closer ut i svensk översättning. Efter 15 år, men inte en dag för tidigt. När den gavs ut i USA 1989 skapade den ett mindre jordskred genom sin råa och explicita skildring av perverterade homosexuella pojkar/män; men inte desto mindre har den blivit en modern klassiker på samma sätt som Brett Easton Ellis Less than zero. Fast där Ellis behandlade MTV-generationens rikemansbarn med 'weltschmertz-by-the-pool', tecknar Cooper i stället en på många sätt råare och svartare historia genom en grupp unga slackerbögars alienerade och likgiltiga vardag.

En resa till ordets och livets ändpunkt

'Det här är min egen far och här är fadern till mina barn, och mellan dem mitt namn som en spänd lina, eller ska jag kanske säga Inga-Lina? '

Unga studenter mellan ångest och dekadens

Dokumentären har visat sig vara en av de stora vinnarna i och med den allt billigare film- och videotekniken. Vid sidan av teves ständigt nya genrer och program inom dokufacket visar också biosalongerna fler och fler filmer gjorda med korta produktionsled och i sammanhanget modesta budgetar.

Festivalen i Cannes årets viktigaste filmevenemang

På en svartklädd scen finns det bara en stol, ett litet fyrkantigt bord och en liten svart bordslampa. Bakom bordet reser sig en vit duk. Detta är förutsättningarna inför Cannes-publikens möte med den svenske filmikonen Max von Sydow. Den skånske skådespelargiganten har fått äran att hålla i 'La Leçon d'acteur'. Efter att han hunnit ställa sig (och publiken) frågan om skådespeleri är en konstart, slår det mig att Max von Sydows föredrag är det enda nordiska bidraget på årets filmfestival i Cannes. Nog för att de olika marknadsavdelningarna också här försöker trumfa varann med alltifrån Ondskan till Smala Sussie (detta sker oftast bakom lyckta dörrar) men det smärtsamma faktumet kvarstår: det filmavtalsfrustande Sverige saknar ett tävlingsbidrag på årets största filmevenemang.

Folket och feminismen

Den nedlagda tidskriften Moderna Tiders chefredaktör Susanna Popova varnade härförleden för klyftan mellan folket och den feministiska fronten. Bravo, mera folkbildning och diskussion om hur Sverige inte bara i riksdagen blir världens mest jämställda land!?

Diskussionen om Tensta konsthall fortsätter

- För mig är det främst en demokratifråga. Det som hänt med Konsthallen är att man i vanlig ordning kört över Tenstaborna.

Det säger Maria Pilar Reyes i Tensta som är med och bildar en aktionsgrupp för att ge Tensta Konsthall tillbaka till Tenstaborna.

SFT har tidigare skrivit om hur styrelsen sparkade Gregor Wroblewski trots att Konsthallen varit framgångsrik och praktiserat ett socialt inriktat publikarbete.

Sökformulär