Kultur

I Turteaterns händer blir den klassiska historien om Frankenstein en symbol för nutidsmänniskans ständiga strävan efter mer, att alltid sikta högre och aldrig vara nöjd. ”Ska vi finnas till för tillväxt och konkurrens istället för att vara människor? Det är som en ny religion”, säger pjäsens regissör Carina Ehrenholm.

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

För fem år sedan började den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem dela ut videokameror till palestinier som lever i konfliktfyllda områden. De palestinska filmarna har allt sedan dess dokumenterat vardagen under den israeliska ockupationen med allt vad den innebär av övergrepp, trakasserier och brott mot mänskliga rättigheter.

Den som känner till pjäsen sedan förut kan roa sig med att följa regissören och manusbearbetaren Andreas Boonstras kreativa behandling av originaltexten i moment:teaters föreställning Nya spöksonaten. Mumien i garderoben har förvandlats till fru Svea med tre gula kronor på den blå klänningen. Rollfiguren Den döde har blivit till Olof Palme. Gubben Hummel är i yngre medelåldern, har en märkligt välbekant äggskalsfrisyr och propagerar för det nya arbetarpartiet. Översten, hos Strindberg symbol för överklassens förljugenhet, har nu blivit företrädare för det gamla hederliga arbetarpartiet, den alldeles äkta varan. Och så vidare.