Huliganernas slagsmål är till synes oplanerade och kaosartade, men det ligger ofta mycket planering bakom och det finns en form av regler som eftersträvas. Mötena mellan firmorna avtalas vanligtvis några dagar innan matchen. Men själva platsen bestäms oftast bara timmar innan för att förvilla polisen som ofta bedriver spaning mot huliganer för att få reda på var de ska mötas.
Det finns en outtalad regel om att man ska mötas under ungefär samma förutsättningar. Yngre firmor möter andra yngre och de äldre försöker mötas i jämna nummer. På så sätt kan man också mäta vem som verkligen vunnit eftersom ingen i efterhand kan säga att förutsättningarna var orättvisa.
Huliganer talar om att inte sparka på dem som ligger ner eller använda tillhyggen under slagsmålen. Det händer dock ofta att övervåld brukas mot liggande eller att huliganer använder tillhyggen som flaskor och lösa föremål. Övervåld och beväpnade attacker kritiseras alltid hårt på huliganernas internet- forum. Där diskuteras allt från kläder och musik till vem som anses vunnit ett slagsmål eller använt fula metoder.
När en firma med mindre antal slagits mot en numerärt större grupp anses de ha agerat föredömligt och får oftast beröm från andra firmor. Det händer att huliganer som slagits ned hjälps upp av sina motståndare som vill visa på gott uppträdande. Som en form av gentlemannamässigt beteende.
Det är med nävar och fötter man ska slåss och förutsättningarna bör vara lika så att man kan göra en rättvis bedömning av vem som vunnit sammandrabbningen. Det är förhållandevis få skador som uppstår i samband med slagsmålen. Huliganerna skadas sällan svårt – brutna näsben, utslagna tänder och blåtiror hör till de vanligaste skadorna. I jämförelse med det våld som förekommer under helgerna i större städer är huliganernas slagsmål relativt beskedliga.

Våldet mellan huliganerna har dock blivit grövre med åren då antalet aktiva huliganer ökat. Under slutet av 90-talet var firmorna färre och mindre än i dag. Det var lättare att komma ihåg sina motståndare och vem som hade gjort vad under ett slagsmål. I dag är grupperna så stora att enskilda huliganer märks mindre i massan och det är därmed enklare att komma undan. Inför större möten tar firmorna ofta med sig folk som inte är intresserade av fotboll utan främst av våldet. Det föder också ett grövre våld då de som bara är med för att slåss, och normalt inte rör sig i huligankretsar, inte behöver frukta någon hämnd.
Den gemensamma nämnaren för alla huliganer världen över är att de är män. De själva påpekar att de är män från alla klasser och politiska åskådningar och att de samlas kring fotbollen. Det finns människor från höger- och vänsterkanten, med välbetalda jobb eller inga jobb alls. Andelen med utländsk härkomst är däremot mindre och majoriteten är ännu så länge svenska män i åldrarna 20–35. Läser man redogörelser för slagsmålen på AIK:s firmas hemsida framgår det hur de benämner sig själva. De kallar sig ibland för huliganer eller, rätt och slätt, grabbar.

Det finns en speciell gemenskap huliganer emellan. Förutom att de är män behöver de inte ha mycket gemensamt, men trots detta existerar en stark samhörighet inom firmorna. Att slåss tillsammans innebär en stark prövning av solidariteten och vänskapen. I slagsmålen ställer de upp för varandra genom att försvara dem som slås till marken eller att delta i anfall. Förmågan att samarbeta och kunna offra sig för varandra är avgörande för firmornas framgång. Agerar de inte gemensamt splittras de under slagsmålen och jagas på flykt. Utan en vetskap om att de får stöd av andra kan de inte göra framåtryckningar i slagsmålen. Samhörigheten ställs inför hårda prov i dessa situationer. Särskilt i situationer där firmorna hamnar i underläge.
Precis som på planen måste man ställa upp för varandra och samarbeta som ett lag. Enskilda prestationer är viktiga men det är det gemensamma resultatet som räknas. Det gäller att kämpa och trots att man riskerar att skadas måste man stå upp för varandra även i situationer där utsikterna att nå framgång är obefintliga. Att visa att man har modet och viljan att offra sig.

För att skapa förtroende och tillit till varandra är umgänget vid sidan av slagsmålen också viktigt. En stor del av tiden tillbringas på pub-ar innan och efter matcherna. Framför allt har de mycket tid tillsammans under de avlägsna bortamatcherna.
Det är under resorna och på pubarna som killarna lär känna varandra och skapar en gemenskap och tillit till varandra inför slagsmålen. Själva våldet utgör tidsmässigt egentligen en mycket liten del av den totala tid de tillbringar tillsammans. Varje firma brukar i snitt ha en handfull möten med andra firmor per år. Långt ifrån det antal som skulle kunna vara möjligt om de slogs vid varje match där motståndarlaget har en firma. En större sammandrabbning kan vara i någon minut, kanske mindre om den ena firman är svagare än den andra och jagas på flykt efter första skärmytslingen.
Ofta stoppar polisen de på förhand bestämda slagsmålen och ofta avbryter de huliganernas slagsmål. Det sammanlagda våldet per firma och år skulle kunna sammanräknas till 6–7 minuter. Alla kan inte vara längst fram under slagsmålen och vissa kanske inte vill det heller. Så själva våldet utgör bara en bråkdel av all den tid huliganerna spenderar tillsammans. Det är kombinationen av fotboll och våld som är deras signum men verksamheten omkring är mycket större.
Vissa går även ut tillsammans på helgerna och festar men även där umgås de mest med varandra. Många som går ut på pubar och barer gör det för att träffa en partner. För huliganerna är det ofta sekundärt, eftersom de i första hand är ute efter att umgås med varandra.

Det mode huliganerna följer kommer från England där de började klä sig i exklusiva märkeskläder. Från början kläder som de stal från dyra butiker under sina härjningar i Europa. Detta kom sedan att bli ett mode och i dag lägger huliganerna mycket pengar på dessa kläder. De bär ofta Lacoste, Burberry, Henri Lloyd, Stone Island, Rockport och Fred Perry. Märken som traditionellt förknippas med golf och segling och bärs av välbemedlade människor.
Kläderna ska vara snygga och diskreta på så sätt att det är svårt att se om man är huligan. Genom att klä sig i vanliga kläder istället för att bära lagets färger som de vanliga supportrarna vill man försvåra polisens arbete.
Här finns också en motsättning mellan huliganer och vanliga supportrar när det gäller uppträdande. Huliganerna menar att de klär och beter sig bättre än de vanliga supportrarna som super och klär sig i löjeväckande kläder. Kläderna ska vara funktionella och man ska kunna slåss i dem. Midjekorta jackor, jeans och sneakers som är lätta att springa i är vanliga, och kompletteras ofta med kepsar. Funktionen är en viktig del av klädvalet även om också utseendet spelar stor roll.
Som i vilken annan subkultur som helst förenar kläderna förenar huliganerna till det yttre. Men för den som inte kan klädkoderna säger deras klädsel inget särskilt, och det är tacksamt för huliganerna som slipper konfronteras om sin verksamhet.

Huliganismen kan ses som en form av protestkultur precis som punk-, skinhead- eller raggarkulturen. Subkulturer som står i stark kontrast mot normerna och de rådande strukturerna i samhället. Genom att klä och bete sig provokativt på olika sätt markeras avståndstagandet mot vissa delar av samhället. Men det handlar även om att man vill visa intresse för det man tycker om. Där blir kläderna och det yttre ett sätt att förenas och skapa gemenskap.
Det som skiljer sig mellan de traditionella subkulturerna och huliganismen är att det inte finns någon klart uttalad gemensam musiksmak och utmärkande klädsel. Med det menas att huliganernas klädsel inte skiljer sig stort från rådande mode. Det går inte att säga att någon speciell musik dominerar bland huliganerna. Den så kallade casualstilen är inte heller utmärkande i sig då kläderna i mycket påminner om kläder som de flesta har. Visserligen är kläderna dyra och vissa märken förekommer oftare än andra, men huliganer sticker inte ut som exempelvis raggare, hiphopare eller punkare gör.
En raggare eller punkare har gjort ett val att leva ut sin livsstil oavsett tid och plats genom en utmärkande klädsel. Kläderna signalerar ständigt tillhörighet.
Inom de allra flesta subkulturer fyller också kvinnor en central roll, både som deltagare i den kulturella produktionen och som föremål för uppmärksamhet. När huliganerna umgås är dock umgänget med andra huliganer och män det centrala, kvinnor kommer i andra hand. Under matcherna, resorna och slagsmålen är frånvaron av deltagande kvinnor total. Bland huliganerna anses det vara en självklar omöjlighet att kvinnor skulle kunna vara med i en firma. Det är inget som diskuteras då svaret inte behöver förklaras. Det finns inte något land där kvinnor är med i firmorna.

Huliganerna påpekar att de är finare än de vanliga supportrarna som super sig redlösa och är odrägliga. Visserligen kan de heller inte dricka sig helt redlösa ifall det blir bråk med andra supportrar eller poliser. De dricker mycket men måste av självbevarelsedrift ha en viss kontroll över sig själva. Däremot är droger som kokain och amfetamin accepterade och brukas såväl i samband med planerade slagsmål som på helger. Även andra substanser som kan ge ökad aggressivitet eller förmåga brukas i samband med slagsmål.
Huliganerna vistas mest i pubmiljöer och därför hör öldrickande till vanligheterna när de umgås. De samlas ofta på en egen pub innan matcherna och inte på samma pub som de vanliga supportrarna.
Drickandet och slagsmålen kan ses som en mer allmän form av förakt för vanliga normer i samhället. Men också en form av förakt som många ägnar sig åt under helger. Det särskilda med huliganerna och deras umgängesformer är att de på något sätt verkar vilja slå vakt om traditionellt manliga värderingar. Utövandet av våld har alltid dominerats av män och likaså anses också öldrickande vara en typisk manlig aktivitet. Fotboll är också en sport dominerad av män, och även om kvinnor i allt högre utsträckning intresserar sig är kulturen fortfarande mansdominerad.
När det gäller själva våldsutövandet är det ritualiserat och det finns en form av regler. Det är dessa regler och utformningen av våldet som vittnar om en slags romantiserad bild av manlighet. Man ska slåss med nävar och fötter och inte använda vapen och skadorna är inte så omfattande om man jämför med vanligt gaturelaterat våld där dråp och knivskärningar är vanligare.
Firmascenen fungerar som en sorts slagsmålsklubb där man möts för att under vissa regler. Kanske kan det handla om att bekräfta en form av manlighet som annars inte är accepterad i samhället. Att huliganerna har en viss tolkning av vad manlighet innebär. Oavsett bakgrund eller yrke är män välkomna så länge de ställer upp på de premisser som finns.
Huliganerna har också valt en kultur att samlas kring där hyllandet av traditionellt manliga värderingar dominerar. Att man ska offra sig för varandra och se det större sammanhanget man är med i. Också på läktarna tar man fasta på de typiskt manliga värderingarna. Det som betraktas som kvinnliga värderingar och attityder ses som negativt.
När en spelare flyttat till ett konkurrerande lag eller försöker filma till sig frisparkar benämns ofta personen som en hora, fitta eller bög. Ord som förknippas med det kvinnliga. De spelare som hyllas är de som spelar hårt och kämpar sig igenom matcherna och är lojala mot klubben. Likaså hyllas de huliganer som väljer att slåss i numerärt underläge eller slåss renhårigt och offrar sig för varandra. De som springer rakt in bland motståndarna trots att de riskerar sin egen hälsa visar på hur viktigt det är att bekräfta denna typ av manlighet. Normalt sett anses en sådan person som dumdristig men bland huliganerna värdesätts mod och våldsamhet framför logik och hälsa. Att offra sig för gruppen ger status och anses som tecken på god karaktär.

Men att slå vakt om en förlegad syn på manlighet handlar inte bara om bekräftelse av denna utan även om förakt för det kvinnliga. Är kanske huliganismen en reaktion mot ett alltmer jämställt samhälle där gammalmodiga manliga värderingar håller på att försvinna? En frizon där männen kan leva ut sin syn på vad en man är.
Många huliganer har vanliga jobb och även familjer och lever ett slags dubbelliv där de är skötsamma under veckorna men ägnar sig åt våld och tar droger på helgerna och under matchdagar. De får leva ut sin manlighet utan att arbetskamrater eller grannar vet vad de gör.
Men huliganismen har också förändrats genom åren. Våldet har blivit grövre då allt fler utomstående tas med och firmornas storlek ökat. Det finns en del som är med bara för att slåss och deras drivkraft och mening med våldet är en helt annan. Dessa utgör en större andel i dag, vilket kan befaras leda till grövre våld eftersom de traditionella reglerna spelar mindre roll. För dem spelar våldet större roll och gemenskapen med gruppen mindre.
Filip Andersson har studerat humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen vid universitet och har inriktat sig på mansforskning de senaste åren. Han har forskat med utgångspunkt främst ur ett genus- och etnicitetsperspektiv. Även kring subkulturer, främst med inriktning åt ungdomar och deras identitetsskapande.
Största delen av forskningen är kring fotboll och huliganism. Studierna har även resulterat i föreläsningar på universitet och forum. Han har valt att skriva under pseudonym för att skydda sina källor.