Även om Elem Klimov varit verksam som filmregissör sedan sent 1950-tal, och under 1960-talet rönt stor framgång med komedierna No Holiday for Inochkin och Adventures of a Dentist, hade hans subversiva drag tidigt uppmärksammats av den sovjetiska censuren. Det minutiöst genomarbetade maktspelet Agonia - en storslagen och gripande skildring av den sibiriske mystikermunken Rasputins inflytande över den ryska tsarmakten kring revolutionsåret 1917 - skulle ha haft biopremiär 1975 men totalförbjöds och lagrades i hela tio år innan den släpptes på bio i hemlandet. Emellertid lyckades Klimov få den visad vid Venedigs filmfestival 1982, där Agonia för första gången skrev in sig i filmhistorien och tog hem jurypriset för bästa film.

Gorbatjovs glasnost-politik medförde en större frihet för konstnärliga uttryck, och sommaren 1985 hade Klimovs sista film premiär - det våldsamma och stilbildande mästerverket Gå och se om den vitryske pojken Florians upplevelser under andra världskriget. Med vapen i hand tar denne del av partisanernas kamp mot tyskarna men skiljs från sina trupper och det tyska artilleriet slår ut hans hörsel. Halvdöv vandrar han sedan i ett härjat krigslandskap som vi möter genom hans ögon.

Många har låtit sig inspireras av Klimovs poetiska bildberättande, däribland regissörsgiganter som Terrence Malick och Steven Spielberg, som båda djupstuderat Klimov inför sina världskrigsskildringar.

Nu finns både Agonia och Gå och se att hyra och köpa på dvd - det är filmer som inte får missas!

SFT har under många år och med spänning följt det växande förlaget Njutafilms som verkar gå från klarhet till klarhet på den svenska dvd-marknaden - genom att på kort tid ge ut de flesta Tarkovskij-filmer och dess-utom krydda samlingen med mästare som Kurosawa, Dreyer och Bondartjuk (i moralpanikens namn vill jag ogärna gå närmare in på att förlaget även distribuerar 'kvalitetserotik'), har de utan tvekan gjort det cineastiska Sverige en ovärderlig tjänst. Om man bara bortser från det höga priset kan man se fram emot timtals med utsökta dvd-produktioner som i smalfilmsbranschen endast kan mätas med Criterions högt ansedda klassikerutgåvor.

Extramaterialet på Agonia och Gå och se rymmer i båda fallen intervjuer med huvudrollsinnehavare, produktionsdesigner och i Gå och se kan man även höra Klimov själv prata om filmen; dessutom rikligt med andra godsaker som journalfilmer från tsartiden respektive andra världskriget, fotogallerier, filmografier, textning på de flesta språk och sist men inte minst - en underskattad underhållningsfaktor - man kan få den ryska filmen dubbad till engelska eller franska.

Njutafilms har än en gång lyckats öppna den europeiska filmens skattkista och mäktat med en beundransvärd kulturgärning utöver det vanliga.