Substanslös hets mot Iran
De senaste månaderna har Iran framställts som det stora hotet mot världen. 'Nya iranska missiler kan nå Europa', läser jag i New Yorks The Sun. 'Världens farligaste president heter Mahmoud Ahmadinejad' och 'Kärnvapen kan inte tillåtas i händerna på en religiös fascistregim som har utplåning av andra stater på sitt program' skriver till exempel Per T Luthersson i Sverige. Krigspropagandan mot Iran är så lik den mot Irak och Saddam Hussein att det känns som att man har flyttats bakåt i tiden.
Det är sant att den nuvarande iranska regeringen inte älskar västvärlden. Iranierna har en gammal tradition att välja 'tokiga' ledare. 1953 hade de den där Mohammad Mossadegh som trodde att han kunde omförhandla oljekontrakten. Då räckte det med en amerikansk-brittisk-stödd kupp (Operation AJAX) för att bli av det den sekulära demokratin och inrätta en monarki i Iran. Sedan var det ju det där stödet USA och många andra västländer gav till Saddam Husseins angreppskrig mot Iran efter revolutionen, som kastade en skugga över relationerna.
Hetsen mot Iran är dock lika substanslös som den mot Irak:
1. Om man utgår från att Iran plötsligt från ingenstans skulle ha atombomber som de dessutom vill använda mot Israel står de ändå inför ett praktiskt problem. Israel är så litet att även små atombomber skulle döda de flesta palestinier.
De omkringliggande muslimska länderna, till och med Iran, skulle drabbas av dödligt radioaktivt nedfall. Man skulle förstöra eller skada Jerusalem som är en av islams heliga städer.
2. Om man utgår från att Iran (av svårbegripliga skäl) ändå är berett att offra palestinierna för att döda israelerna så återstår hotet om repressalier. Israel förfogar över tillräckligt med kärnvapen för att kremera Irans 70 miljoner invånare på ett ögonblick.
Det kallas terrorbalans och hittills har inget land begått kollektivt självmord. (Det var till exempel för att Saddam Hussein visste att amerikanerna skulle slå tillbaka hårt som han inte vågade använda de kemiska vapen han faktiskt hade under första Irakkriget.)
3. Det finns inga bevis för att Iran har ett hemligt kärnvapenprogram. FN:s kontrollorgan IAEA har inte funnit något som tyder på att Iran skulle ha ett. Det går inte att bevisa det man inte har. Sverige skulle inte kunna bevisa att det inte har ett hemligt kärnvapenprogram. Lika lite som Saddam Hussein kunde göra det.
Om USA använder taktiska kärnvapen mot Iran kommer det inte heller att finnas kvar något som visar vad man träffat. Vem säger att Bush inte lär av sina misstag?
4. Den iranska regeringen har alltid förnekat att man har ett hemligt kärnvapenprogram. Irans högsta religiösa ledare Ali Khamenei har till och med utfäst en fatwa mot kärnvapen som han menar är ett omoraliskt och 'oislamskt' vapen.
5. Irans president utmålas som galen på grund av uttalanden som iranska makthavare gjort regelbundet sedan 1979. Dessa uttalanden har dessutom förvrängts genom en rad felaktiga översättningar. CNN har till exempel rapporterat att Ahmadinejad sagt att Iran har rätt till kärnvapen när han i själva verket talat om kärnkraft.
När Ahmadinejad citerade Ayatollah Khomeinis ord (om Israel) att 'ockupationsregimen' måste 'försvinna' har citationstecknen försvunnit och orden översatts till att Israel ska 'raderas från kartan'. När Ahmadinejad undrar varför Palestina istället för Tyskland fått avstå land efter förintelsen rapporterar man det som om han krävt att israelerna ska deporteras till Europa.
6. Även om Irans president vore galen är det knappast något att oroa sig för. Presidenten kontrollerar varken armén eller kärnkraftsprogrammet.
Någon minns kanske att reformpresidenten Mohammad Khatami brukade avfärdas med att han var maktlös?