I den text som ni ser här bredvid utgår hon från den

vanliga kritiken mot kapitalismen, nämligen att det leder till ojämlikhet och miljöförstöring om marknaden, som liberalerna önskar, lämnas helt fri. Hon menar också att det faktum att den globala tillväxten har planat ut borde leda till ett omtänkande. Om det är så att världsekonomin alltmer liknar ett nollsummespel så borde fördelningsfrågor bli viktigare. Något annat som Katarina vill fästa uppmärksamhet på är att kapitalskatterna och företagsskatterna har sjunkit globalt sett. Effekten av detta, som beror på skattekonkurrens mellan länderna, är att kapitalets och de multinationella företagens makt ökar. Samtidigt minskar staternas och de valda parlamentens makt. Ett motdrag skulle kunna vara globala skatter, till exempel en skatt på valuta- transaktioner. En sådan skatt, som skulle kunna införas genom att några länder startar, och därefter fler och fler hänger på, har flera fördelar. Två av de mer uppenbara fördelarna är att den skulle kunna verka stabiliserande på de globala finansmarknaderna och vara en alternativ finansieringskälla för u-ländernas fattigdomsbekämpningsprogram.

Andra tänkbara fördelar med en sådan skatt är att den täpper till möjligheterna till skattesmitning för företagen och att den kan leda till en demokratisering av finansmarknaderna.

Något som är väldigt grundläggande för Katarina är vidare att hon tänker sig globaliseringen som något som människan skapat. Därmed kan också processen förändras av människan. Hennes största intresse världspolitiken sammanfaller i hög grad med hennes arbete. Men hon har också en familj som hon förstås uppskattar. Hon har en man och två döttrar. Döttrarna brukar hon rita och laga mat tillsammans med. Bor gör hon på ön Drömsö i västra Helsingfors, men hon skriver sin avhandling vid Åbo Akademi. Inom kort ska hon resa till Mongoliets huvudstad Ulan Bator, där UNDP anordnar en konferens om demokrati. Den resan ser hon mycket fram emot.

René Heeskens är en statsvetare som också engagerat sig en hel del i olika ideella föreningar och nätverk. Sina studier avslutade han med en uppsats om totalitarism. En av hans viktigaste erfarenheter är de besök han gjorde i Tjeckoslovakien och Ungern, innan kommunistregimerna föll. Han talade med Vaclav Havel och andra som då ännu var dissidenter. Det var en väldigt inspirerande tid för René, och den gav honom erfarenheter som ännu präglar hans syn på världen och människan. I synnerhet blev han väldigt skeptisk mot alla ideologier. Inte minst den nu förhärskande neoliberala. Han stärktes också i sin uppfattning att det viktiga är att samhället utformas så att alla människors värde hedras och uppskattas.

Idén om en global basinkomst kom René i kontakt med genom arbetet på UN Income Foundation (www.uno-inkomen.nl). Där lärde han sig också mer om den holländske konstnären Pieter Kooistra, som var den som först lanserade idén. På min personliga fråga till René om det inte skulle kunna vara bra att börja med till exempel Afrika eller fattiga länder rent generellt svarade han att detta inte är något han förespråkar. Detta eftersom det hela i så fall alltför mycket skulle likna det gamla vanliga biståndet, med en ojämn relation mellan givare och mottagare. Reneé Heskeens menar att det är viktigt att basinkomsten ges till alla människor på hela jorden och dessutom med samma belopp.