SL avser att göra ett försök med att bort sittplatser i tunnelbanevagnarna. Under försöket ska man fråga resenärerna vad de tycker om det.

Under senare år har SL kraftigt ökat priset på resandet. Mellan åren 1980 och 2007 ökade priset på 30-dagarskortet med nära 900 procent. Trots dessa prisökningar (som är tre gånger större än höjningen av bensinpriset) har komforten minskat för många resenärer. Allt fler får betala mer för att tvingas stå i tåg och bussar. Det är då utmanande att ta bort sittplatser.

SL har i uppdrag att senast vid utgången av 2009 ha handikappanpassat trafiken. Det arbetet går alltför trögt och har i praktiken minskats, bland annat genom inköp av tunnelbanevagnar som försvårar för bland andra rullstolsburna. Att minska möjligheterna för rörelsehindrade och andra att åka tunnelbana är att motverka de beslut som har tagits i frågan av såväl riksdagen som landstinget. Tidigare har SL försämrat busstrafiken genom att dra in hållplatser.

Andelen äldre kommer att öka kraftigt i Stockholms län under de närmaste åren. Vetskapen om detta borde få SL att planera för ökad turtäthet §både i tåg- och busstrafiken så att fler får möjlighet till sittplats. Det kan inte vara SL:s målsättning att försämra komforten så att resenärerna väljer bilen (där sittplats är en självklarhet).

Brandförsvaret har uttryckt skepsis mot ståplatsplanerna, bland annat därför att flera passagerare ökar evakueringsproblemen vid exempelvis brand eller urspårning.

SL har god ekonomi och ger år efter år ett överskott jämfört med budget. Företaget utnyttjar inte fullt ut sina investeringsmedel. Pengarna bör användas till förbättringar för resenärerna och inte till att planera försämringar.