Vad bra, tänker man och antar att det handlar om att ifrågasätta maktskillnader mellan män och kvinnor. Men genuspedagogen Mikael Persson som intervjuas menar att det ”blir så låst” när man ”bygger upp utbildningen på radikal feminism.” (läs: all feminism som innehåller maktanalys.)

Han vill hellre ”diskutera kvinnligt och manligt i olika perspektiv. Till exempel att man kan byta kläder, sminka sig och operera sig och säga annat med sitt utseende genom att byta identitetsmarkörer.”

Byta kläder, sminka sig och operera sig – är det vägen till jämlikhet? Tillåt mig tvivla. I mina öron låter det precis som den gamla vanliga kvinnliga tvångströjan – nu också för män!

Men varför bara kön, i så fall? Då kan man ju tillämpa detta på allt och lära ut antirasism genom att rekommendera färgbyte – Michael Jackson blir hjälte – och klasskamp genom att klä upp eller ner sig, för att ”byta identitetsmarkörer.”

Glöm förhandlingar, klä ut dig till chef istället! Arbetare är bara en konstruktion!

Nej, ärligt talat, om detta är genuspedagogik är jag som feminist glad att andra skolor försummar det.