Filmfest i Bergmans fotspår
För 28:e året i ordningen hörs ett mångspråkigt sorl sprida sig på fyra av Uppsalas biografer. Om man stannar upp och lyssnar kan man urskilja hur en indisk son kommunicerar genom sträck av ren, vit tvätt som hans åldrade far vigt sitt liv åt i den vackra animationen My father is a washerman. Man kan ta del av en brittisk kvinnas förtvivlade gråt över hur hon om och om igen misshandlas av sin man men inte förmår ta sig ur våldsspiralen i det välplacerade knytnävsslaget till fiktion Leaving. Och man kan uppfatta hur en flicka målar sin sorg och saknad som antagit formen av en bläckfisk direkt på gaturummets väggar i den australiensiska Ink.
