Kan religion och vetenskap mötas?

Under större delen av människans historia har vetenskapen varit en del av religionen. Det var religionen och dess uttolkare som besatt kunskapen om världen, människan och hennes bestämmelse. Visserligen fanns det redan under antiken filosofer som ifrågasatte den religiösa världsbilden, men det var först vid upplysningstiden som vetenskapen och religionen på ett tydligt sätt kom att gå skilda vägar.

I dag är det inte prästerna som beskriver världen för oss eller avgör vad som är sant och verkligt. Vi vänder oss till vetenskapen för att få kunskap. Ber man människor att beskriva en forskare målar de allra flesta upp bilden av en vetenskapsman i vit rock. Naturvetenskapen har länge varit vetenskapen par excellence - den vi vänder oss till för att få kunskap om 'den objektiva sidan av världen' (ett synsätt som i dag inte längre tas helt för givet).

Den andliga sexualiteten

Få österländska traditioner har varit så kontroversiella och väckt en sådan nyfikenhet som tantra. Sedan européerna först upptäckte den indiska religionen, har denna andliga lära spelat en både central och ambivalent roll i den västerländska föreställningsvärlden. I missionärernas texter omnämns tantra som det värsta exemplet på den degenereringsprocess som den indiska religionen antogs ha genomgått: från en ursprunglig 'ren tro' på en högsta gud - till vidskepelse, magi och avgudadyrkan. Tantran ansågs vara ett bevis för det regressiva, passionerade och farliga karaktären hos den indiska kulturen.

© 2025 Stockholms Fria