Stockholms Fria

Semco Tasic jobbade på Volvo personvagnar i Göteborg. Där blev han arbetsskadad några år in på 1990-talet. Han blev långtidssjuk och anmälde skadan till Försäkringskassan. Den blev inte godkänd, enligt samma bedömningsmall som gör att hans tiotusentals olycksbröder heller inte får sina arbetsskador godkända. Vårt försäkringsväsen lägger nämligen ner en närmast outtömlig energi på att förklara att det kan finnas någon medfödd bräcklighet hos individen som kan förklara skadornas 'uppkomst'. För Semcos del blev ironin dubbel. Företagsläkaren fann att han hade psykiska besvär som hade skadat honom men inte att den maskin som han jobbat med, och som efter skadan också gav honom psykiska besvär, hade gjort det. Så långt är nog Semcos öde inte ovanligt i den armé av arbetsskadade som företag och samhälle vägrar att ta ansvar för. Men Semco blev utsatt för en tredje omständighet som förhoppningsvis är ovanlig, och som han bestods med från det fack som han troget hade betalat medlemsavgift till i åratal.