Elefantäventyr i Finland
Att använda sig av en elefant i situationskomik, helst utspelandes långt borta från de stora däggdjurens ursprungliga miljöer, måste vara ett tacksamt ämne för en författare. Det krävs inte mycket fantasi för att till och med den mest fantasilöse av oss alla skulle kunna komma på allehanda bisarra situationer, som en elefant vandrandes genom det nordiska landskapet i sällskap av en ung cirkusprimadonna, kan försätta sig själv och sin omgivning i.
Snablar! av Arto Paasilinna
Brombergs Bokförlag, 2006
Mitt yttrande ovan anspelar ingalunda på att författaren Arto Paasilinnas fantasi är av ringa värde eller att den inte överskrider det fantastiska. Tvärtom så är Snablar! en händelserik bok där elefantfakta blandas med äventyrslust och katastrofangränsande tilldragelser omväxlar med den lugna trivsamheten man kan erfara i ett djurs sällskap. Den i litteratur välbevandrade läsaren kommer att – i likhet med mig – att omedelbart associera Snablar! med en annan bok där elefants spektakulära äventyrsresa skildras med ordalag i komikens tecken. Jag syftar givetvis på Rosy is my relative, författad av Gerald Durell, 1968, som skildrar hur Adrian Rookwhistles tjänstemannatråkiga liv livas upp med otaliga nyanser sedan han får ärva den försupna cirkuselefanten Rosy. Liksom Rosy är Arto Paasilinnas elefant Emilia uppfödd för att utföra cirkuskonster. Emellertid föds Emilia 1986, samma år som en ny djurskyddslag träder i kraft vilken förbjuder uppvisning av vilda djur i förvärvssyfte, även i cirkusvärlden, och vilken då fördärvar elefantungens karriärmöjligheter som cirkuselefant i Finland.
Emilias skötare och ständiga beskyddarinna Sanna Tarkiainen, alias Lucia Lucander, försöker att övertala myndigheterna att låta Emilia visas upp då och då men får ständigt avslag tills hon av en händelse kommer att tänka på Moskvas stora cirkus som nappar på att låta Emilia och Lucia Lucander komma till Moskva och uppträda. Moskvavistelsen varar inte länge förrän Lucia får börja se sig om nya möjligheter. Det bär av mot Tjetjenien, Armenien, Kazakstan, Turkmenistan och i en hyrd boskapsvagn färdas de längs den Transsibiriska järnvägen.
Elefanten Emilia och hennes ledsagare upplever dråpliga äventyr längs transsibiriska järnvägen.
Bildrättigheter: Darryl Bautista/SCANPIX SWEDEN
Lucia ordnar uppvisningar på de otaliga mellanstationerna i de centralasiatiska sovjetrepublikerna och tjänar på detta sätt sitt uppehälle. Ett antal år och incidenter senare återvänder cirkusprimadonnan med sitt husdjur/levebröd till Finland. Planen är att därifrån transportera Emilia till Indien eller Afrika. Men innan dess genomkorsar de Finland och tilldragelserna på vägen är både farliga och lustiga: Emilia riskerar att skickas till slakt och bli elefantkorv, firar finsk jul och midsommar, trampar ihjäl en hund, insjuknar i influensa, drunknar nästan genom att simma in i och trassla in sig i braxennäten i sjön Sääksjärvi, berusar sig på hundra kilo ruttna äpplen och löper därefter amok genom Tammerfors centrum. Oräkneliga är de äventyr som Emilia och Lucia genomlever tillsammans men färden genom Finland slutar väl. Den roliga läsningen till trots finner jag det aningen problematiskt att författaren tar det för givet att en elefant tycker det är den mest naturliga saken i världen att utföra cirkuskonster och att det våld mot djur som förekommer i cirkusvärlden förbigås som en icke-existerande företeelse. Men var nog knappast syftet med denna bok.
