LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Recensioner
Elin Dunås

  • På mjölkbaren Bywalec har alla råd med en kopp kava.
Läsarnas Fria

Polen sett genom en mjölkbar

En av de dokumentärer som visas på Tempo-festivalen är gjord av två svenska filmare. Terese Mörnvik och Ewa Einhorn tar oss med till en av Polens sista mjölkbarer.

Film: Mjölkbaren
Längd: 50 minuter
Av: Terese Mörnvik och Ewa Einhorn
Producent: WG Film
Visas: På Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm 8-11 november (filmen visas två gånger, på fredag och lördag)

 
Gulasch och fläskkotletter, borstj, ostknyten, ryska piroger och stekt ris. På den polska mjölkbaren Bywalec serveras rejäl, vällagad mat för några ynka zloty. Det är ett ständigt vändande på slantarna och prutande för att man ska lyckas hålla priserna så låga att de fattigaste pensionärer har råd att äta där. Runtomkring poppar snabbmatsrestauranger som KFC och McDonalds upp, och barens chef Danuta suckar: "Titta på McDonalds, är det mat? Och de finns över hela världen. Det borde finnas mjölkbarer över hela världen i stället."

De svenska filmarna Terese Mörnvik och Ewa Einhorn har i drygt två år följt personalen på en av Polens sista statligt subventionerade lunchrestauranger. Under kommunismen fanns

25 000, i dag lever bara 140 kvar, nu som privata företag. Tillvaron för barens personal är oviss, när som helst kan regeringen besluta att dra in subventionerna. Det har varit på gång förr.

”Förr hade folk pengar, men inget att handla. Nu finns allt utom pengar.... Världen har vänts upp och ner i Polen,” säger Danuta. Det är en bild av ett land i kraftig förändring och med ökande klassklyftor, som växer fram. Det gamla ställs mot det nya, samtidigt som det gamla så sakteliga förnyas. Ägarna låter renovera sin bar, för om det är fint vill folk stanna kvar, men är det fult skyndar de sig ut, som Danuta säger. Med den förändringen kommer även andra.


Det är inte alltid dokumentärer är visuella upplevelser, men den här känns påfallande välgjord och snygg.

Har du inte möjlighet att se filmen på Tempo? Håll utkik i SVT:s tablåer. SVT är nämligen en av medproducenterna.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Inkluderandets konst

Sophia Alexandersson är konstnärlig ledare och verksamhetschef på Sharemusic & Performing Arts, med sin bas i Gränna, en kreativt experimenterande verksamhet och nätverk, både nationellt och internationellt.  Ingeli Aalto har träffat henne.

En diktator med föga medkänsla

Det finns fortfarande en del personer som uppskattar Lenin, det han gjorde och det han skrev: små vänstersekter, trotskister och en del vänsterpartister. Dessvärre, om man ska tro Göran Dahl, som påminner oss om varför Lenins tankar inte har något vettigt att ge i dag.

”Jag har totalt förändrat mitt förhållande till kroppen”

I vårt samhälle syns tjocka personer mest i media när det vankas viktnedgång eller larmrapporter. Fördomarna och föreställningarna kring den tjocka kroppen är många. Det vill den kroppspositiva rörelsen ändra på. Efter ett gäng år och många tongivande röster märks små men tydliga framsteg. Jessica Johansson har träffat Karin ”Kajjan” Andersson.

Autism för nybörjare

Autism awareness month har utropats av amerikanska handikapporganisationer. Man hoppas kunna höja medvetenheten om att det finns människor bland oss som på vissa plan fungerar fundamentalt annorlunda än majoriteten i den neurotypiska världen. Jerker Jansson har i praktiken en fot i båda världarna och vill försöka ge en möjlighet till förståelse för hur det känns

© 2026 Stockholms Fria