I boken Zigenare skriver Katarina Taikon (1932-1995), författarinnan till böckerna om Katitzi: “Jag föddes 1932. Min familj bodde då i ett stort läger utanför Örebro. De bodde i tält och husvagnar. Min mor födde mig i ett tält, eftersom på den tiden nästan inga zigenare fick föda sina barn på sjukhus. Jag hade turen att födas på sommaren, när det var som varmast. Många barn som föddes på vintern i lägren fick lunginflammation och dog.“
Men var börjar berättelsen? Jo, det sägs ju att romerna kommer från nordvästra Indien och att det här folkets vandring gick genom Asien för omkring ett tusen år sedan, från Indusdalen i nuvarande Pakistan västerut till Nordafrika och norrut genom Europa. De romer som lever i Sverige idag, har ett band till hela denna vandring.
Katarina Taikon berättar: “I Indien, det land som zigenarna ursprungligen kommer ifrån, bär man alltjämt sari, ett stort tygstycke som viras runt kroppen ända ner till anklarna. Denna sari har sedan utvecklats till de långa svepande kjolar vi bär.”
Jag ringer upp författaren till boken Resandefolket, från tattare till traveller, för att få klarhet i hur det var förr och hur det är idag med zigenare i Sverige. Eftersom jag inte kände till uttrycket ”tattare”, ville jag undersöka vad det här är för ett ord, och vad som skiljer dem från de som vi kallat ”zigenare” och som själva kallar sig romer.

Resandefolket och antiziganism
Svenska forskare och myndigheter hävdade länge att tattare var landets lägsta skikt, bestående av omoraliska och kriminella landstrykare. Det har dock senare visat sig att de är ett eget folk. Ordet tattare tros komma från ordet Tartar, som var tartarfolk som härstammade från Tatarstan i Ryssland och Ukraina.
– Ordet tattare kan idag användas av vem som helst mot någon annan, som ett skällsord, säger Hazell. Det är hemskt för en av resandesläkt att få höra detta. Därför talar inte många öppet om att de har resandeblod i sig.
Romernas och tattarnas historia i Sverige är sammanvävda. Tattarna är å ena sidan ättlingar till de romer som kom till Sverige redan på 1500-talet, å andra sidan ättlingar till de soldater som kom till Sverige på 1700-talet och vars ursprung forskarna har olika uppfattning om.
– På 1700-talet värvade Karl XII soldater från Centraleuropa. Dessa, plus krigsfångar från Ryssland, kom att stanna kvar i Sverige. En del fick civila uppdrag inom armén, andra tvingades leva på vägarna. De tog ofta jobb som hästskötare eller försäljare och konkurrerade med de romer som kom till Sverige i mitten av 1800-talet, som kallas svenska zigenare.
– De finska zigenarna tros vara samma folk som redan på 1600-talet deporterades från Sverige, under de svenska raslagarna. När man 1954 tillät romerna att komma in i landet igen, kom många av de finska zigenarna tillbaka, med en unik kultur.
Enligt vad Bo Hazell hört kan det vara så att de stora kjolarna som de romska kvinnorna bär har sitt ursprung i engelsk design. Några romska kvinnor åkte för cirka hundra år sedan till England, utbildade sig i design och kom tillbaka till Finland. Kjolarna har sedan utvecklats under årtionden till att se ut som de gör idag.
Den andra perioden av många immigrerande romer var på 1850-talet. Då kom de flesta via Östeuropa. 1914 kommer en ny svensk lag som förbjuder romer att bli bofasta. Det förekommer tvångssteriliseringar och påtvingad mentalvård av såväl samer som romer under 1900-talet. De drivs mellan kommunerna och får stanna högst tre veckor på en plats. Man hjälpte inte zigenare från andra länder som flydde nazisterna och matkuponger gavs inte till de som bodde i landet. På 50- och 60-talen registreras alla romer med ett ”z-nummer”. Först 1965 fick romerna rätt att bli bofasta och gå i skola, och 1970 blir rasdiskriminering förbjudet i svensk lag.
– Idag, säger Bo Hazell, är i princip alla svenska resande och resande-romer bofasta.
Han berättar att det på Irland finns ”travellers” – det engelska ordet för resande – som inte är av romskt påbrå, utan av iriskt ursprung.
– Släktbanden är knutna till den egna familjen och det finns stora variationer mellan olika grupper av romer, världen över. Det finns kanske fler irländska Travellers i USA idag, än kvar på Irland. På samma sätt som många av de icke-renskötande samerna bor i Stockholms- och Uppsalatrakterna, avslutar han.

Politiska nomader i Amsterdam
Finns det fortfarande folk som lever så här och fördrivs från hem till hem? Jo, det finns fortfarande internationella travellers, som lägger pengarna på resor och inte har ro eller råd med någon fast bostad. På sätt och vis kan man säga att de är bostadslösa men inte hemlösa. De är ”squatters”, som tar en tom bostad i besittning. De ockuperar byggnader, allt från gamla baracker till stora fabriker, nedlagda ambassader eller kanske en husvagn. Gemensamt har de ofta att de känner sig utstötta av samhället och att de gör besittningen delvis i protest.
I hålrummen mellan vad som ligger allra längst till höger och vänster på den politiska skalan, finns det många som lever efter ett anarkistiskt system, eller anti-system om man så vill. Det är svårt att veta om de står längst till höger tillsammans med drogliberaler och lagvrängare, eller om de är äkta socialister som kämpar för det kollektivas överlevnad.
Min bekant Egbert Van Dijk har bott i ockuperade hus av ideologiska skäl, från 1995 till 2001.
– Jag hade innan dess tagit juridisk universitetsexamen och varit i Indien. Redan mellan 1990 och 1994 var jag ofta i kontakt med husockupanter och hela den rörelsen. Jag ville göra något för fattiga och hjälpa personer som inte hade några valmöjligheter.
Är det tillåtet att ockupera hus?
– Det är inte lagligt, men myndigheterna motarbetar dig inte om ett hus har stått tomt i över ett år. Tvisten är mellan dig och ägaren. Oftast vinner han eller hon i rätten, ifall ägaren har byggnadslov. Oddsen att du får stanna kvar under en längre tid är minimal, men ibland har man tur. Jag har lyckats vinna ett antal rättegångar.

Icke-våld och självförsvar
Vi brevväxlar via e-mejl under korta perioder. Egbert uttrycker ofta sin besvikelse över relationer som blev fel och säger att det kan vara roligt att bo i kollektiv, men att det förstås beror på vilka man bor med.
– Jag växte upp i en stor familj med tio barn och tillhör hippiegenerationen. Men jag blev besviken på personerna jag bodde med, som jag hjälpte att skaffa bostad och med att organisera socialt skydd. Jag lärde ut hur man praktiserar sina rättigheter, men det verkar inte som om de respekterade mina egna grundläggande rättigheter.
Varför tror du att sex- och droglagarna i Amsterdam är så frikostiga?
– Det är bättre att tolerera vissa saker. Man kan lättare kontrollera dem då. Om man bara koncentrerar sig på att förbjuda allt kommer samma saker ändå att ske, fast i kriminell skepnad.
Vilken är din politiska övertygelse?
– Min övertygelse är anarki, det är en jordnära och sanningsenlig övertygelse. Anarki finns bara i situationer där det inte förekommer våld.
Innebär det ett ansvar?
– Jag tycker ändå att var och en ska ta sitt personliga ansvar. Men ibland är det sorgligt. Man kan känna en maktlöshet.
Så våld är alltid fel?
– Var ska man dra linjen egentligen? Om någon attackerar en polisman, kommer han att försvara sig och skjuta, för han har rätt till det. Om någon klår upp dig, gör du ingenting? Du tänker säkert att det vore bäst att inte göra det. Men blir man tillräckligt misshandlad, kan man bara inte låta bli att försvara sig, för då handlar det till slut om din egen överlevnad. Mellan åren 2001 och 2007 har jag haft mycket problem med den mentala hälsan. Jag gillar heller inte hur polisen behandlar ockupanter, jag kände mig hotad till livet på slutet och polisen blev våldsam. Det finns de som har en stark tro på att göra motstånd, men då får man också räkna med att sitta i fängelse ett tag.

David mot Goliat
Idag städar Egbert toaletterna på ett varuhus. När jag frågar honom om han inte tänkt jobba som advokat eller funderar på att vidareutbilda sig eller åtminstone satsa på jobb inom samma sektor, säger han: ”ingen skulle lyssna på mig”. Han har inget förtroende för myndigheterna. Nederländerna var ett av de första länderna att kolonisera. Australien var de först att ”hitta”, Indonesien har varit holländskt och boerna i Sydafrika, som förde en apartheid-politik under många år, var ursprungligen lantbrukare som kom ifrån Nederländerna. Man kan tänka sig att den starka kraak-kulturen (holländska för husockupant) speglar den historiska attityden, att öppet land är fritt att bosätta. Den urbana, ideologiska drömmen om ett anarkistiskt samhälle, självstyrt och fritt från övermakter, kan också ses som en motreaktion till nationens vilja att ”äga” stora delar av världen.
I  kapitlet ”Motståndets globalisering” i boken Vad hände med Sverige i Göteborg tar fredsforskaren och plogbillsaktivisten Stellan Vinthagen upp en metod som han kallar David-Goliat-dramat. Han skriver att den har sina rötter i bland annat den spanska anarkismen, blev tydlig i samband med husockupationer i Europa på 80-talet och att ”(…) maktens orättvisa och vår förmåga att försvara oss mot det till synes överlägsna gestaltas.”
Det är vanligt att bära mask för att skydda sin identitet. Vinthagen hävdar att det här ”krigsdramat” vill tvinga fram en systemkollaps, eller en reträtt – direkta aktioner som framkallar nya frizoner.

Det kostar att vara oliktänkare
Metoden jämställs med två andra metoder som Vinthagen kallar majoritets- och karnevalsdramat. Det förra bygger på de klassiska sociala rörelsernas demonstrationer, där en en respektabel sida visas upp, medan det senare dramat bildar stora fredliga demonstrationer med inslag av civil olydnad. De föregås av indiska icke-våldsmetoder och medeltida karnevalstraditioner. Gränser och tabun utmanas på ett lekfullt sätt med rollspel och gyckel i denna ”utopiskt revolutionära” form av iscensättande.
Den anti-auktoritära David-Goliat-
metoden eftersträvar alltså autonomi och utgår från ett vardagligt motstånd mot intoleransen i ett ”kryptofascistiskt system”, men resulterar dessvärre ofta i konfrontation med polis och framkallar även våld. Stellan Vinthagen förespråkar i stället en kombination av de två fredliga metoderna, med bred förankring och dialoger med den globala eliten.
När jag pratar med Egbert berättar han att det dagen innan har utförts vräkningar i Amsterdam.
– Det syns och märks att ockupationsrörelsens förtjänster minskat. Amsterdams borgmästare har också sagt att framöver behöver polisen inte längre förvarna om vilken dag de ska utföra sina vräkningar.
Känns det jobbigt att det är så?
– Jag kan åtminstone resa utomlands. Det är en trygghet. Jag föredrar att resa framför att leva som husockupant. Varje gång jag åker iväg blir jag lite lyckligare. Man är bara fri om man flyttar från plats till plats, antar jag. Så lär jag känna mig själv bättre, att resa är det bästa för mig. Att bo på samma ställe tråkar ut mig. Men det är personligt. Jag är nog lite för mycket av en traveller för att kunna bo på en och samma plats.

Vem ska lära oss den nya livsstilen?
Samernas eget land heter Sápmi, och sträcker sig över våra landsgränser till Norge, Finland och Ryssland. Sverige har, till skillnad från Norge och Danmark, ännu inte anslutit sig till FN:s ILO-konvention, som säkerställer ursprungsbefolkningars markrättigheter.
Skulle Sverige vara anslutet, skulle det innebära att naturen inte fick exploateras. Indirekt skulle det även vara ett erkännande att marken tidigare koloniserats av Sverige. Helena Carlsson skriver i boken Same och lapp i tid och otid: “Markägarna vill ha ersättning för renbete och den skada, som de påstår att renarna ställer till. De renskötande samerna menar, att det skulle vara dödsstöten för rennäringen ur ekonomisk synvinkel. Dessutom anser de renskötande samerna, att deras rätt vilar på vad som kallas urminnes hävd.”
De renskötande samerna har vanligen två hem idag: en sommarbostad och en annan för vintern. Renarna måste flyttas mellan dessa för få bete året om. Så kallar de sig också nomader. Det är inte ett vanligt Svensson-liv utan resterna av traditioner som pågått under årtusenden.
Vore det inte synd om de nomadiska folken inte fick upprättelse? Vi har så mycket att lära av våra ursprungsbefolkningar, om att överleva i hårdare klimat, att stå emot och samsas med yttre makter, och att leva i en friare tidsrymd. Globaliseringen kräver att den moderna människan kan handskas med allt sådant här. Så låt oss vägledas mer av samerna.

Erika Chotai

Delta i en läsarenkät
Det här reportaget ingår i min D-uppsats i kulturjournalistik. Jag skulle därför vilja att du berättar för mig vad du tycker:
•Vad är ditt helhetsintryck (bildval, textmängd)?
•Är artikeln informativ (varför/varför inte)?
•Är det något du saknar, i så fall vad?
•Hur upplever du språket (är det lätt/krångligt)?

Skriv också kön, ålder, sysselsättning och hemort, skicka ditt mejl till: [email protected]
Tack på förhand!