Läsarnas Fria
Har hemlösa människor andra behov?
Hur kan vi arbeta utifrån ett arbetssätt där vi förmodar att människor utan eget hem inte är i behov av det. Skulle dessa människor ha behov som övrig befolkning inte har?
Idag hörs orden ”evidensbaserad” kunskap basuneras ut i olika sammanhang av oförstående människor lika ofta som amen i kyrkan. Vad kan det vara för ”evidens” man söker hos människor utan ett tryggt hem? Det kan väl inte finnas något som har mer ”evidens” än ett tryggt hem, då över nio miljoner människor i Sverige behöver det. Men den ”evidensen” tillämpas dock inte när det gäller våra hemlösa. Det finns många tillvägagångssätt att kringgå de mest självklara och grundläggande behoven för att möjliggöra ”evidensbaserad” forskning. Men den vi använder oss av på våra hemlösa måste vara den människovidrigaste av alla. Där tar vi bort det trygga hem vi alla andra behöver för ett någorlunda fungerande liv. Vi hoppar helt enkelt över grunden för att kunna forska på dessa människor. Då först hittas saker att forska på. Det kan vara: vad dessa människor har för missbruksproblem, hur den psykiska ohälsan ser ut, hur kriminella de är, vilka somatiska sjukdomar de får, hur deras tandstatus är, man forskar på deras barn och så vidare och så vidare……forskning har inga gränser. Men vart finns i all denna forskning finns en hållbar ”evidens” om grunden för forskningen inte är med i sammanhanget? Om vi klättrar ner ett par pinnhål i den cementerade hemlöshetsindustri vi byggt upp, då hamnar vi hos någon av de cirka 900 organisationer i Sverige, där över 30 000 avlönade hålls sysselsatta med att ”hjälpa” våra ca 18 000 och ständigt ökande i antal hemlösa. Utifrån detta kan man fråga sig hur det kan komma sig att vi medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer, socialtjänsten och andra aktörer på området påstår att hemlösa människor behöver? Det alla organisationer uteslutande uppehåller sig vid är de olika diagnoser och symtom individen uppvisar i sitt hemlösa tillstånd. Att människor faktiskt saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas istället i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: “Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja” På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum, att hemlösa missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta och avlöna redan etablerade människor. Detta är något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Använd inte våra skattemiljarder som avsätts varje år för detta ändamål till att expandera denna omänskliga hantering av människor. Använd istället dessa till att köpa in eller bygga integrerade trygga hem. Det är vad våra hemlösa behöver. Därefter kan vi erbjuda och sätta in allt det stöd och den hjälp som krävs för att behålla det, för de som vill och behöver det.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
