Filmen är i flera avseenden lik filmen 'Crash', en av mina favoriter. Bortom klass och hudfärg står varje människa avskalad inför sin egen sanning och lögn när livet står på spel. Den här filmens motto är att en fallen människa kan acceptera det goda och släppa det dåliga, och därefter ta en dag i taget, men det finns mer.

Filmen är svår att recensera. Den är inte intellektuell. Den går djupare än känslor. Manusförfattaren, regissören och producenten försöker inte exploatera skådespelarna. De försöker inte manipulera biotittarna emotionellt. Filmen försöker inte vara smart. Jag förstår inte riktigt hur de lyckades göra denna film så bra. Jag tror de helt enkelt är ärliga. Inga klichéer. Många recensenter anser att filmen 'Things we lost in the fire' handlar om sorgearbete. Själv uppfattar jag det endast som en plattform på vilket något större byggs.

I handlingen får vi följa fadern i huset och de händelser som utmynnar i hans död. Vi lär oss känna honom som gestalt och vad denna står för snarare än som roll i ett sorgedrama. Skådespelarrollen spelas av Dave Duchovny och den kan uppfattas som en aning tunn, men jag tror det är poängen. Pappan har redan lämnat livet långt innan han försvinner som om han redan vore klar med världen. Hans närmaste anhöriga; frun, den drogmissbrukande barndomskamraten och barnen lämnas kvar i ett vacuum efter att pappan dör i en handling av sjävluppoffring. Det finns ingen rättvisa i det och där står de förstummade. De förstod honom aldrig, varför han gav allt utan ytlig anledning. Händelsen skalar av allt oväsentligt och lämnar kvar nakna människor och då framträder en inneboende lyskraft som de tycks vara helt omedvetna om.

Fluorescens är när ett material lyser inifrån av egen kraft, men efter att det först har belyst från en annan källa. Mellan två människor kan ett fluorescent utbyte ske och därmed antyds vad källan är utan att nämna den vid namn.

Om du bara ska se en film i år bör denna räcka. Betyg 5 av 5.

Filmens hemsida. http://www.thingswelostinthefire.com

Manus: Allan Loeb
Regissör: Susanne Bier
Producent: Sam Mendes