Natalya är mycket hemlighetsfull med sin ålder. Sådant skriver man inte om i ryska tidningar, men jag skulle gissa på högst 40+, kanske minus.

Hon är klädd i svarta diskreta byxor och en svart blus. Hennes blonda hårsvall har hon samlat i en löst hängande fläta som faller rakt ner på höger sida. Det är en underdrift att skriva att hon är en mycket attraktiv kvinna. Vi tar varsin kopp av det framdukade kaffet med kakor och annat smått tillbehör och Natalia börjar berätta sin intressanta levnadshistoria eller rättare sagt valda delar av den.

När jag frågar vad det var som fick henne att först börja skriva böcker, berättar hon att då hon  under långa tider vistades, utomlands försökte hitta ett sätt att försörja sig på och då provade hon på att skriva. Det skulle visa sig vara betydligt lättare än hon kanske först hade trott och hon saknade inte tema utan när jag frågade efter vad böckerna handlar om, berättar hon utan omsvep, att de handlar om kärlek och relationerna mellan ryska kvinnor och utländska män.

Prestrojkan och alla krig sammanlagt, har gjort det näst intill omöjligt för ryska kvinnor att finna lämpliga män eftersom de inte finns och på grund av att den ryska bostadssituationen ser ut som den gör.

På tio ryska kvinnor går det tre män och frågan är då vart de övriga sju kvinnorna ska försöka hitta sina män. Därför söker de kontakt med utländska män via Internet och olika mer eller mindre seriösa kontaktbyråer.

Vissa av dessa kvinnor finner lyckan, men för en del andra av dem, går det kanske inte så bra precis, som i de övriga delarna av livet. Natalia vill på ett roligt och underhållande sätt beskriva dessa kvinnors öden på ett lättläst vis och till det har hon lyckats bra enligt hennes läsare och kritiker hemma i Ryssland. Jag har noga informerat mig om det i Kaliningrad.

Hon berättar att hon kommit till Sverige för att finna någon agent för henne som kan förmedla kontakter som ska leda till översättning och publicering av hennes böcker på svenska. Hon vet inte speciellt mycket om svenskarnas läsvanor och vilken slags litteratur som är gångbar och efterfrågad i Sverige, men hon har besökt landet mer än en gång, liksom Danmark och är mycket intresserad av Skandinavisk litteratur och konst.

Med sig i bagaget har hon bl.a  även 45 bilder från en konstnärsvän hemma i Ryssland, som hon ska försöka förmedla till någon svensk konsthall. Därav besöket  på Klippans Konsthall. 

Natalia berättar att hon har två högskoleutbildningar bakom sig och hon har även varit chef för bland annat ett ryskt oljebolag Luuk-Oil och berättar även att hon deltagit i kriget i Afghanistan på 70-talet, där så många unga ryska män blev tvingade att sätta livet till.

Hon vill också försöka utröna varför äktenskapen mellan svenska män och ryska kvinnor inte tycks vara så framgångsrika som man kanske skulle kunna hoppas och tro och när jag frågar vad hon anser vara skälet, svarar hon att det oftast beror på att ryska kvinnor gifter sig med äldre svenska män och det brukar aldrig fungera.

Det gör det inte heller i Ryssland. Det spelar ingen roll om mannen är aldrig så rik, så brukar det spricka efter en ganska kort period.

De unga giftaslystna ryska kvinnorna som oftast är mycket vackra, vill varken studera eller arbeta utan bara leka manekänger och tar inte så allvarligt på sina äktenskap med utländska män. De ser det mera som en trevlig underhållning och ett enkelt sätt att komma från Ryssland.

Därefter kan de lätt skilja sig och leta upp en man i deras egen ålder att gifta om sig och skaffa barn tillsammans med. Hon vill varna svenska män för att inte vara alltför ivriga med att inleda relationer med unga ryska kvinnor. Det kan ha ett alltför högt pris.

Hitintills har Natalia Gagarina som för övrigt inte är släkt med framlidne kosmonauten Jurij Gagarin, gett ut inte mindre än två böcker på lika många år.

Exakt vad de svenska titlarna kommer att bli är väl litet tidigt  att säga, men om man skulle översätta dem rakt av från ryska, så skulle titeln på den första boken vara En drömflicka och bok nummer två Gungande kärlek.

Böckerna är på 230 respektive 142 sidor med mycket vacker typografi och layout. Den första boken är inbunden och den senare är av pockettyp. Det finns troligtvis stor förhoppning att jag eller någon annan en dag kommer att återkomma med två recensioner när böckerna kommit ut på svenska, tyvärr räcker mina ryska språkkunskaper inte till för att göra dem rättvisa för närvarande....