FISHY, Sverige 2002 (Biopremiär 3 oktober 2008). Genre: Dramakomedi. Längd: 75 minuter. Regi: Maria Blom. Skådespelare: My Bodell, Daniel Gustavsson, Paula McManus, Per Grytt, Livia Millhagen. Visas på: SF:s biografer.

Maria Bloms hem möblerades om mellan tagningarna för att passa de olika huvudkaraktärernas inredningssmak och temperament. Dannes (Daniel Gustavsson) och hans flickvän Jonnas (Paula McManus) vardagsrum domineras av en grå, nedsutten plyschsoffa och en teve där paret spenderar en stor del av sin vakna tid. Den coola medietjejen Mickas (My Bodell) lägenhet är betydligt mer stilren och hon äger dessutom ingen teve, något som förvånar slackern Danne; en 30-nånting kille som inte har några intressen utöver flickvännen, kompisarna och boxningen. Micka, däremot, är en partytjej som driver eget företag och lever ett fritt och självständigt liv.

Micka och Danne träffas kort efter att Micka flyttat in i en etta i Fisksätra bredvid Jonna och Danne. Trots att de är väldigt olika som personer fattar Danne och Micka tycke för varandra och de börjar träffas på tu man hand medan Jonna veckopendlar till ett distansjobb. Vänskapen mellan Danne och Micka utvecklas långsamt till en romans vilket naturligtvis får konsekvenser för alla inblandade. Samtidigt kämpar Jonnas bästa kompis (Livia Millhagen) med sitt samboförhållande, men det är en sidohistoria som inte får så stort utrymme i "FISHY" - en film klockar in på en timme och femton minuter. Det är det ömtåliga förhållandet mellan Danne och Micka som är navet i den här vardagsberättelsen.

Maria Blom har i en intervju sagt att replikerna ibland inte var färdiga när skådespelarna kom till hennes lägenhet för att spela in och det märks, oftast i positiv bemärkelse. Dialogen känns naturlig och spontan när den skickligt bollas mellan rollkaraktärerna, något som vi tyvärr inte är bortskämda med i nutida svensk film och teve. Maria Blom lyckas med konststycket att låta kameran krypa in under huden på skådespelarna, vilket underlättar publikens identifikation med rollkaraktärerna och deras förhållanden. Det finns inget oäkta eller krystat i hur Dannes och Jonnas förhållande framställs - det bara är, precis som deras parvardag tillsammans.

Samma äkthet finns i den ambivalens som präglar Mickas och Dannes relation. Mickas tvekan över att inleda ett förhållande där den ena parten blir otrogen känns inte det minsta påklistrad och My Bodell utrycker detta känsligt med små medel i dröjande närbilder. Daniel Gustavsson har även han ett känsligt ansikte som Danne med sin ointresserade, vardagsgrabbiga mask. Ibland är det emellertid svårt att förstå Mickas fascination för Danne då han framställs som en riktig träbock utan livsglädje. Antagligen är det "opposites attracts" som gäller här. Paula McManus gör Dannes flickvän Jonna med en imponerande, nedtonad "vardaglighet" i kroppsspråk och röst. Även hon bär på en mask, men den är nästan osynlig och när "twisten" kommer mot slutet av filmen så står vi i publiken lika handfallna och överraskade som Danne.

Maria Bloms övningsfilm innan de större uppdragen med "Masjävlar" och "Nina Frisk" är ett relationsdrama/romantisk komedi som känns fräsch. Storyn är inte särskilt originell, men Blom undviker skickligt de vanligaste schablonerna inom genren och skådespelarregin är utmärkt, vilket avspeglar sig på de fina rollprestationerna. "FISHY" är ingen komplett film utan snarare ett talangfullt förarbete innan större uppgiifter. Första delen av filmen känns en smula ytlig och vardagspratig innan Dannes och Mickas förhållande når stadiet kärlek och komplikationer; då bränner det till vid flera tillfällen och man skruvar besvärat på sig när rollkaraktärerna beter sig som de gör. Kanske är det realismen i ansiktsutrryck och dylika dialog som ibland kommer väl nära ens eget liv för att det ska kännas riktigt bekvämt i biofåtöljen. Det blir som att sitta i den slitna plyschsoffan i Fisksätra, osynlig, och hjälplöst se på när Danne och Micka snärjer in sig i sitt besvärliga förhållande.

"FISHY" är en ömsint och välspelad dramakomedi och ett intressant biobesök för alla som vill se ett tidigt arbete av en skicklig och framgångsrik filmskapare. Filmen saknar dock en tydlig dramaturgi och därmed större upp- och nedgångar i storyn. Jämnbra och välspelat alltså, men utan vare sig himmel eller helvete. "FISHY" lever till stor del på Maria Bloms kärleksfulla förhållande till sin story och sina skådespelare och det räcker ganska långt, om än inte hela vägen.

- Mathias Rosquist