Massarbetslösheten i hela kapitalistvärlden drabbade främst arbetarklassen. Som en enorm kontrast fanns den fantastiska, gränslösa utvecklingen i Sovjet. Dit reste många för att få arbete.

Om man på 1930-talet hade ett jobb, fanns det varken tid eller ork att hänge sig åt bokläsning. För övrigt var böcker närmast oöverkomligt dyra. Och långt innan ett bokköp ens kunde övervägas, fanns tusen och ett hål att stoppa pengarna i. Det viktigaste för en arbetare var att hålla kvar kontakten med verkligheten, inte att läsa skönlitteratur. Verkligheten fanns i Norrskensflamman! Den var så verklig att hatet mot den fick ett gäng kriminella (varav en var sosse) att i mars 1940 spränga tidningens redaktion, ett dåd där några människor miste livet. De skyldiga fångades så småningom in, om än motvilligt, och ”dömdes” till förvånande lindriga straff. De dömda släpptes sedan fria efter överraskande kort tid (ett av sossesveriges många justitieilldåd).

En arbetare var på den tiden inte någon, eller ens något. Det var därför föräldrarna uppmanade sina barn att studera och läsa, ty med en examen kunde de få ett jobb som gav dem ett värde, så att de blev ”något”.

Förlaget Arbetarkultur startades för att ge arbetare möjlighet att köpa böcker och få tillgång till god litteratur. På biblioteken finns i dag extremt värdefulla böcker som förlaget givit ut fortfarande till utlåning, exempelvis Högförräderi i Amerika och Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen. Gack sta och låna, läs och lär!

Det var först med välfärden (den som Sovjet genom sin blotta existens tvingade fram) som arbetare fick möjlighet till ett rikare liv under sin fritid. Den som som tror att det var sossarna som skapade välfärden, kan ju fråga sig var för inte dessa sossar skapar lite mer välfärd i dag – när Sverige är så mycket rikare och Sovjetunionen inte längre finns.