Det började som ett uppdragsjobb på temat kärlek. Ulf Berggren, konstnärlig ledare för Lilla filmfestivalen i Båstad, ringde upp Bo Widerberg-stipendiaten Jenifer Malmqvist en dag och frågade om hon kunde göra något på temat.

Tillsammans med producenten och kollegan China Ålander radade hon upp sina bästa idéer. Men under tiden föll hennes ögon på en notis i tidningen om två homosexuella som skulle avrättas.

– Jag blev så arg, jag har numera nolltolerans mot homofobi. Jag kunde inte göra någon annan film, säger Jenifer Malmqvist.

Resultatet blev On Suffocation. Ett sju minuter långt drama där två män avrättas på grund av sin kärlek till varandra.

Filmen hade premiär på Sundance tidigare i år och vann pris på Göteborgs filmfestival. Nu är den nominerad för bästa nordiska kortfilm på Nordisk Panorama.

– Jag var ute efter att försöka fånga det förtryck som satts i system där du är inne i en hierarki som du inte kan bryta dig loss ifrån, säger Jenifer Malmqvist.

– Den har fått en obehaglig aktualitet den senaste tiden med de ryska anti-gay lagarna. Det känns inte tryggare med Fremskrittspartiets framgångar i Norge, och det hatbrott som nyss inträffade i Malmö.

Filmen är inspelad i en gammal fabrikslokal i Dalby och har ingen dialog.

– Jag vet inte vad man säger i en sådan situation, sedan ville jag inte knyta den till ett specifikt land. Det finns dödsstraff för homosexuella i sju länder och i 76 länder är det kriminaliserat.

Hennes filmer har visats och fått priser på festivaler runtom i världen och Jenifer Malmqvist känner sig ärad av nomineringen till Nordisk Panorama.

– Det är jättestort att vara med på hemmaplan. Det är alltid kul att träffa publiken och se hur filmen tas emot.

Nu har hon tagit steget till långfilm och arbetar med manus till en film om en kvinna i kris och spelberoende. En tv-serie om ungdomar i en aktivistgrupp i Malmö, som hon gör tillsammans med Malmö-regissören Goran Kapetanovic, är också på gång.

– Jag gillar att spela in i Skåne. Här känner jag till miljöerna och kan komma hem efter inspelningarna.

Regissören ser på sitt arbete som en sorts kärleksrelation som just nu blomstrar.

– Det dröjde länge innan jag började arbeta med film. Men när jag började var det som att jag blev kär och sedan har vi gift oss. Kärleken går upp och ned, säger Jenifer Malmqvist och skrattar.

Hon hoppas att hennes filmer kan betyda lika mycket för publiken som de gör för henne själv.

– Om jag mår lite dåligt är det bästa jag kan göra att gå på bio. Där kan jag meditera över livet och samhället. Jag har ingen religion men bion är min kyrka.