Polisen i Nepal grep nyligen en man som anklagas för att ha mördat en tonåring för nio år sedan. Det kan ha räddat livet på mordoffrets föräldrar som äntligen kunde avbryta sin långa hungerstrejk i protest mot att den misstänkte mördaren tilläts gå fri.

Nanda Prasad Adhikaris och Ganga Mayas 18-årige son fördes bort och mördades brutalt av maoistgerillan 2004. Men trots att det gått nio år hade landets myndigheter inte gjort något för att skipa rättvisa, vilket ledde till att paret nyligen inledde en lång hungerstrejk utanför premiärministerns högkvarter i huvudstaden Katmandu.

Efter att den misstänkte mördaren gripits avbröt dock paret sin 47 dagar långa hungerstrejk och fördes till sjukhus för vård. Landets interimsregering har lovat att den mördade 18-åringens föräldrar nu ska få ett skadestånd, och att brottet ska utredas ordentligt.

Dessa löften imponerar dock inte på Subodh Pyakurel, som är ordförande för landets största människorättsorganisation Informal Sector Service Centre, Insec.

– Eran av kungliga regimer är inte över ännu. Maoisterna (som kom till makten efter valet 2008) har visat samma förakt för landets lagar som den nu avsatte kungen gjorde, säger Subodh Pyakurel.

År 2005 tog den dåvarande kungen Gyanendra makten i landet genom en kupp, som stöddes av armén. Under de efterföljande två åren begicks mängder av människorättsbrott av både militären och gerillan.

Senare avskaffades kungahuset, men kritiker menar att de efterföljande regeringarna i landet har haft samma diktatoriska drag som den kungliga regimen.

– Maoisterna har inte bara undvikit att bestraffa dem som gjorde sig skyldiga till illdåd under deras ”folkkrig”, utan dessutom befordrat armépersonal som gjorde sig skyldiga till liknande brott, säger Subodh Pyakurel.

Enligt Insec dödades 13 276 personer under den tio år långa konflikten i landet som inleddes när maoisterna tog till vapen 1996, med krav på jämlikhet och ett avskaffande av kungahuset.

I det fredsavtal som satte punkt för konflikten kom alla parter överens om att etablera en sannings- och försoningskommission med uppgift att straffa dem som begått krigsbrott, samt ytterligare en kommission med uppdraget att ta reda på vad som hänt med de personer som försvunnit spårlöst. Sju år senare har dock ingen av dessa kommissioner ens bildats.

– Som offer och aktivist är det frustrerande att inte en enda gärningsman hittills har ställts inför rätta, säger advokaten och den tidigare redaktören Jitman Basnet, som genom sina artiklar lyckades reta upp både maoisterna och armén.

År 2002 fördes Basnet bort av en grupp maoister som hotade med svåra konsekvenser, om han inte slutade kritisera gerillan för deras övergrepp.

Ett år senare blev han gripen av armén efter att ha rapporterat om ett massmord som utförts av säkerhetsstyrkorna. Han hölls inlåst i ett hemligt arméhäkte i åtta månaders tid, där han hela tiden var försedd med handbojor och ögonbindel, samt utsattes för olika former av tortyr. Många av hans medfångar försvann senare spårlöst och har förblivit försvunna. Efter att ha släppts skrev Basnet boken 258 dagar i mörker, där han publicerade information han skaffat sig om de illegala häktena.

– Jag publicerade namnen på arméofficerare som begått övergrepp i häktena, med förhoppningen att det skulle bidra till utredningarna av arméns övergrepp, berättar han.

Boken väckte stor uppståndelse och ledde till att Jitman Basnet fick motta flera hot. Men ingen soldat ställdes inför rätta.

Därefter vände sig Basnet till landets Högsta domstol med flera stämningar, varav en var riktad mot arméledningen och kung Gyanendra själv, eftersom han var högste befälhavare för armén. Basnet begärde även hjälp av FN och andra internationella organ. Men ingenting hände.

– Ingen kommission har bildats för att utreda dessa brott. De politiska partierna och regeringen är beredda att ge alla gärningsmän amnesti, säger han.

Armén har hela tiden vägrat att bestraffa medlemmar som misstänks för brott utan har befordrat dessa. Maoisterna har gjort detsamma. Två av dess medlemmar har till och med blivit ministrar trots att dessa personer har pekats ut som medskyldiga till både tortyr och mord.

– Det vi behöver är en obeveklig kampanj för rättvisa, säger Janak Raut, som är ordförande för organisationen Conflict Victims Society for Justice.

Det är en grupp för personer som föll offer för någon av de stridande parterna i den konflikt som fostrade en straffrihetskultur i södra Nepal.

Janak Raut hyser inget hopp om att det val som ska hållas i november kommer att hjälpa offren.

– Valet kommer att vinnas av samma ledare som kommer att skjuta bort skuldfrågan eftersom alla är involverade. Men rättvisan kommer att hinna ikapp till sist, med hjälp av folket mot deras förtryckare.