Necronomicon som spelas på Elverket är en skräckmusikal fritt efter H .P Lovecraft (född 1890, död 1937). Denne amerikanske författare var framstående inom skräck och fantasy. Utmärkande för hans värld var att beskriva människorna som små och obetydliga varelser vilka varken kunde förstå sitt eget psyke eller det stora universum.

Inledningsscenen i Necronomicon föreställer en sjuksal på en psykiatrisk klinik, där publiken står runt scenen och betraktar en man som går omkring med en blodig kniv. Detta bådar om en gastkramande och spännande föreställning.

Huvudpersonen Edward tycker sig ha upplevt övernaturliga ting i sin fars gruva. Gruvan kan kanske ses som en metafor för huvudpersonens inre och allt som händer där återspeglar någon form av psykisk obalans. Necronomicon lyckats riktigt bra med att fånga ens intresse och spänningen är stor trots den förekommande höga musiken som ibland dränker replikerna.

Det är en ganska god idé att växla handlingen mellan sjukhussalen och gruvan. Tekniken för på något sätt tankarna till Stephen King som också använder sig av slutna rum som man har gjort i Necronomicon.

Det är dock svårare att framställa dessa psykologiska fenomen på teaterscenen än på film. Detta hindrar inte att även denna föreställning, med användning av olika effekter, lyckats lyfta fram spänningen.

Skådespelarna tolkar rollerna med stort engagemang och deras prestationer håller uppe berättelsen ända fram till slutet. Elverket har i och med den här pjäsen lyckats åstadkomma en riktig rysare som gastkramar publiken.