Oscar Grant sköts i ryggen av en polis när han låg nertryckt på marken på plattformen vid Fruitvale station utanför San francisco på nyårsdagen 2009. Han avled kort därefter på sjukhus. Mordet ledde till en våg av protester, som senare återupptogs när polismannen som avfyrade det dödande skottet endast dömdes för vållande till annans död.

Med en sådan händelse som utgångspunkt för en film vore det lätt att blåsa upp Oscar Grant till en symbol eller använda filmen för att diskutera rasism, vapen eller polisbrutalitet. Regissören Ryan Coogler väljer i sin debutfilm Last stop Fruitvale station en annan väg. Det är genom lågmäld realism man får följa Oscar Grant, spelad av Michael B. Jordan, under hans sista dygn i livet. Coogler bygger inte upp någon dramatisk stämning inför det avgörande skottet, och han förskönar inte Oscar Grant. Istället väljer han ett effektivare, ofta bortglömt medel för att väcka känslor: han försöker helt enkelt porträttera en människa med både brister och förtjänster, låta en komplex person växa fram. Grant har suttit på kåken, älskar sin mor, ljuger för sin flickvän, röker marijuana och är en ömsint far. Det är märkligt att det ska behövas en independentfilmare för att inse hur mycket lättare det är att sympatisera med en karaktär som inte idylliseras. Oscar Grant fylls med kött och blod, vilket gör det så mycket mer tragiskt att se honom dödas utan anledning.