Innan visningen av Hell or high water har jag bara snabbt ögnat ett pressmeddelande och kastat en blick på ett par foton. Det handlar om bankrån, på bilderna män med storslagna slätter i bakgrunden, Jeff Bridges i cowboyhatt. Jag får för mig att det är en westernfilm som utspelar sig på 1800-talet. Öppningsscenen, där en motor mullrar och kameran glider i marknivå intill en bil på väg mot en bank, avslöjar att jag haft fel. Filmen utspelar sig i Texas i nutid.

Två bröder begår en rad smårån mot samma bank som hotar att ta ifrån dem deras föräldrahem. Den ena flyktbilen efter den andra begravs i den torra jorden på gården. När de närmar sig den summa som krävs för att lösa in lånet är polisen Marcus Hamilton, spelad av Jeff Bridges, dem på spåren. En konfrontation närmar sig alltmer.

Hell or high water bär drag av en Robin Hood-historia som förankrar sig i en filmtradition med laglösa män i hatt och boots, men kommenterar också samtiden. Det finns en politisk dimension som framför allt manifesterar sig i de storslagna vyer som glider förbi utanför flyktbilarna. Bröderna passerar förfallna hus, rostiga cisterner och traktorer, här och var reklamskyltar för banker. Tiden har sprungit förbi denna del av Texas och finanskrisen har dränerat både människor och landskap på livskraft.

Det rids inte på några hästar, men Hell or high water har ändå mycket gemensamt med westerns. Männen som skildras tycks sprungna ur en gången tid, inte hängt med i utvecklingen, ungefär som karaktärer hos författare som Cormac McCarthy och Philipp Meyer. De känns malplacerade, som Jeff Bridges polis som strör kärleksfulla men rasistiska skämt om indianer över sin kollega, som om expansionen västerut var något som hände förra veckan. Trots mycket humor och spänning vilar en sorgsenhet över filmen som dröjer kvar. Och det fantastiska fotot, ändlösa slätter och enorma molnbankar som ramar in detta drama.