Fria Tidningen

Konstnärer får fristad i Gävle

Som första kommun i Europa ska Gävle inrätta en fristadsplats för bildkonstnärer. "Vi har ett globalt ansvar för att värna om yttrandefriheten", säger Ylva Bandmann (MP), kultur- och fritidsnämnden.

Den 24 februari beslutade kommunfullmäktige i Gävle att inrätta en fristadsplats för en bildkonstnär. Bakgrunden är en motion från Miljöpartiet i Gävle.

– Som en välmående stad i ett välmående land har vi ett globalt ansvar för att visa solidaritet och för att värna om yttrandefriheten, säger Ylva Bandmann, miljöpartist och vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Gävle.

En fristadsplats innebär att kommunen svarar för uppehälle och bostad under två år.

– Hittills har ju systemet med fristäder gällt författare och journalister. Det är bra. Men vi har velat markera att ett konstverk kan få stor genomslagskraft. Bilder sprids ju snabbt över hela världen, säger Ylva Bandmann.

Helt okontroversiellt var inte beslutet i Gävles kommunfullmäktige. Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade emot.

Gävle blir den första kommunen i Europa som skapar en plats för en bildkonstnär. I Harstad i Norge har nyligen den första fristadsplatsen för musiker skapats.

Fakta: 

Fristäder

• Idén att starta ett nätverk av städer som erbjuder skydd åt förföljda författare kom i början av 90-talet genom organisationen International Parliament of Writers (IPW). Göteborg blev den första fristaden i Sverige 1996, Stockholm 1998, Uppsala 2008 och Malmö 2010. Städerna har tagit emot författare från bland annat Nigeria, Burma, Iran, Syrien och Bangladesh.

• Kulturrådet arbetar nu för en breddning av fristadsrörelsen. Den armeniske konstnären Narek Aghajanyans situation har väckt frågan om att inrätta en fristad för konstnärer.

• Det är ännu oklart vilken konstnär som ska få fristadsplatsen i Gävle.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2026 Stockholms Fria