• grafen Staffan Löwstedts bild av Aten är svartvit i dubbel bemärkelse.
Stockholms Fria

Krönika: Svartvita bilder utan verklighetens kontraster

Just nu pågår Staffan Löwstedts utställning Chasing shadows på Galleri Kontrast. Kristian Borg tycker att de svartvita fotografierna ger en onyanserad bild av Aten.

De här mötena och samtalen på stan som jag tidigare upplevt i Grekland, de fanns inte längre. Aten är en sovande storstad där pulsen har försvunnit.” Med det uttalandet ringar Svenska Dagbladets bildredaktör och fotograf Staffan Löwstedt in sin utställning Chasing shadows som nu visas på Galleri Kontrast.

Jag vet inte vilka Staffan har pratat med, men det kan inte ha varit atenarna. Jag är nyss hemkommen från samma resa som Staffan gjorde i maj. Vi fick samma stipendium och bodde till och med i samma hus. Ja, har suttit på samma toalett och tvingats kasta skitpapper i samma papperskorg. Avloppsrören är så smala att det blir stopp om du gör som du brukar.

Det är hur som helst liv natt som dag i Aten och tillfällen till samtal uppstår hela tiden. Jag pratade med graffitimålare, poliser, barägare, gallerister. Det är bara att öppna munnen. Eller i polisens fall: fota dem och se vad som händer. Det var två fantastiska veckor som fick mig att ställa frågor om turism och voyeurism i förhållande till mitt yrke.

I någon mån tror jag att den tillfällige besökarens eller turistens blick alltid är exotiserande. Vi dras gärna till det sensationella. Är du journalist också blir saken ännu värre. Det gäller att komma hem med berättelser om den andre som något främmande, väsenskilt.

Staffan Löwstedts bilder vittnar om att han sökte en kris – och fann den. Det är inte svårt och alla deprimerande fakta stämmer så klart. På utställningen flyttas jag tillbaka. Det är gamlingar, bilar, hundar, hemlösa. Ljudet på tunnelbanan är bekant.

Men bilden är både falsk och ensidig. Jag tror att Staffan vill sälja in sin utställning med ett krisbudskap. Journalistiken lever på olyckor, nöd och död, ibland är vi som kannibaler som kapitaliserar på kriser. Och det säljer.

Men verkligheten är inte så svartvit som de skarpa kontrasterna i några av Löwstedts bilder vill göra gällande. De sammanbitna minerna på tunnelbanan kunde ha varit överlägsna skratt och flådiga kostymer i Kolonaki. Där är tiggaren med utsträckt hand – men inte lyxhusen vid stranden Glyfada? Om vi nu ska snacka kontraster.

Kärnan i min kritik är att Löwstedts bilder tycks reflektera en personlig nostalgi snarare än verklighetens Aten. När han var här förra gången för 25 år sedan stod Grekland på topp ekonomiskt. Vemodet i bilderna är kanske ett uttryck för saknad efter en konfliktfri idyll. Det är förstås helt okej med subjektivt gatufoto, men det blir problematiskt när det utmålas som objektiv verklighet.

Vi som kommer hem med viktiga berättelser i text och bild måste tänka på vad vi säger, hur vi gör det och vems story vi förmedlar. Vilka är det på bilderna? Vem talar kameran för? Den representativa makten kan också vara viktig. Debatten om bristen på mångfald bland SR:s utrikeskorrespondenter är en bra början. Vilka är vi och vad har vi för fördomar? Vi har ett ansvar för de bilder av världen som vi förmedlar och kan börja med att fråga oss hur vi själva hade velat bli beskrivna.

Fotografens blick är inte neutral. Chasing shadows är en fin utställning, men inte den enda och sanna. Den ger en bild av Aten, nämligen Staffan Löwstedts egen.

Chasing shadows visas på Galleri Kontrast t o m 30 november.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Proggen befriade teatern

Fria Proteatern demokratiserade teatern, fick arbetarna till de fina salongerna och åskådliggjorde konflikten mellan arbete och kapital, skriver Kristian Borg.

Podden som skapar ett vi

Från en källare på krogen Paradiso vid Mariatorget gör Mahan Mova, Arjan Shoeybi och Victor De Almeida podden Ni e med oss, om urban kultur och framgång.

© 2024 Stockholms Fria