Lenkens film deltar i tävlan, som en av åtta filmer i kategorin Bästa nordiska film.

– Det är roligt att tävla, om man vinner, skrattar Sanna Lenken. Jag vill glömma tävlingsmomentet och glädja mig åt att vara nominerad. Sen är det såklart väldigt mycket pengar med i bilden, vilket spelar stor roll för min nästa film. På något sätt är det alltid en sorts tävlan när man gör film, en tävlan om pengar. Det gäller att få ja från alla man söker stöd hos, och om man får ett nej kan det leda till att projektet faller.

Min lilla syster handlar om en familj där den äldsta dottern Katja är en stor konståkningstalang. Hon beundras av föräldrarna och av lillasyster Stella, som är den som upptäcker att allt inte står rätt till med storasystern, som tränar för mycket och äter för lite. Genom den desperata lillasysterns ögon berättar Lenken om den smärtsamma kampen mot en fasansfull sjukdom och om en familj vars tillvaro rämnar.

– Jag tyckte att det saknades en fiktionsfilm om ätstörningar. Det är ett otroligt utbrett problem. Jag skulle vilja säga att var och varannan kvinna hela sitt liv lider av någon slags ätstörning. Jag har själv varit sjuk, och jag har även träffat många som drabbats. Även om det finns flera olika orsaker till att man drabbas vill jag säga att det är samhället som är sjukt, och att de drabbade är symptom på en samhällssjukdom.

Det var viktigt för Sanna Lenken att hitta fram till ett sätt att gestalta problematiken så att den blev allmängiltig. Dels ville hon komma bort från åsikten att det här enbart är ett problem som berör flickor, och dels visa hur hela familjen blir drabbade av Katjas sjukdom.

– Att ha perspektivet där en lillasyster ser med beundran på sin storasyster tror jag skapar förståelse för den maktlöshet man kan känna när någon drabbas av den här sjukdomen. Hur mycket man än älskar någon kan det vara oerhört svårt att rädda denna person. Jag har jobbat hårt med manuset för att försöka nå fram till detta.

En svårighet när det gällde arbetet med filmen var att hitta en ung flicka som både kunde åka skridskor och agera. Till slut föll lotten på Amy Deasismont (Amy Diamond), som i och med rollen som Katja debuterar på vita duken. Sanna Lenken hade ingen tanke på att ha en kändis i en av rollerna. Tidigare har hon enbart jobbat med mer okända skådespelare.

– Amy skickade in sin egen ansökan att provfilma. Min första reaktion var att hon alltid ser väldigt glad ut, och kanske att hon inte riktigt var den person jag tänkt mig i rollen. Men efter att ha sett hennes provfilmningar blev jag helt chockad. Hon var jättebra.

Jobbet med skådespelarna ser Sanna Lenken som en rolig del av hennes arbete. Hon berättar att hon redan tidigt ville svetsa ihop skådespelarna för att skapa en stark gruppkänsla.

– De fick göra olika övningar tillsammans för att stärka gruppen, och nu efter inspelningen märker jag att de fortfarande är som en familj. Det känns som att de älskar varandra.

Ätstörningar var även temat för hennes kortfilm Äta lunch, som visades på Göteborg Filmfestival 2013.

– Det var en berättelse som jag stötte på under min research för långfilmen. Den passade inte in där, och istället blev det en kortfilm. Förutom att en mängd festivaler har visat den har skolor och politiker använt filmen. Den blev ett bra underlag för diskussion.

Efter Göteborg väntar ytterligare en festival för Sanna Lenken. Min lilla syster visas på Berlin Filmfestival i festivalens ungdomssektion.

Är filmen främst för ungdomar?

– Jag tycker Lukas Moodysson sa det bra när han gjorde en film om tolvåringar: ”Den är gjord för de som är tolv år, har varit tolv år, eller ska bli tolv år. Jag skulle kunna ge samma svar. Det är en film för alla, säger Sanna Lenken.