Tusentals migranter stoppas av polisen i franska Calais när de försöker ta sig över kanalen till Storbritannien. Försöken att få bort migranterna, som framför allt kommer från Syrien, Sudan och Eritrea, har misslyckats då det hela tiden tillkommer nya migranter.

Emelie Rosén och Linus Karlsson ville uppmärksamma den extrema situationen i Calais och tillsammans med antropologen Rocío Rodríguez Cardona och journalisten Martin Landin åkte de till Calais för att försöka skapa ett nytt sätt att rapportera om den alarmerande situationen i Calais.

– Detta utspelas i Europas hjärta. Det är massor med journalister på plats som rapporterar om situationen. Men vi kände att det är journalistik som reproducerar ojämlika maktförhållanden, och vi kände att vi ville berätta om det här utan att falla i en fälla där vi enbart skildrar våra egna fördomar om hur det är att vara migrant i Europa, säger Emelie Rosén.

För att låta migranterna berätta sin egen historia delade de ut kameror till hundra migranter.

– För oss handlade det om att lämna över en del av makten. Vi gjorde det genom att lämna över kameran för att låta migranterna skildra sin egen situation. Kameran lämnades tillsammans med ett frankerat kuvert så att personerna kunde skicka kamerorna från vilken plats som helst i världen.

I veckan öppnade fotoutställningen Med mina ögon på Stadsbiblioteket, med bilderna som tagits av de papperslösa migranterna.

Vad är det som dokumenterats på fotona?

– Många skildrar de provisoriska campingområden som finns på många platser i staden. Många skildrar vardagssituationer, exempelvis hur någon har byggt upp en liten barber-shop, och en annan har hängt upp den brittiska flaggan, människor som sitter och lagar mat tillsammans. Och givetvis skildras även gränsen som alla drömmer om att ta sig över, säger Emelie Rosén.

Vad är er förhoppning med utställningen?

– Att de som lämnar utställningen har fått med sig nya perspektiv. Och att utställningen lyckas med att ifrågasätta den endimensionella offerrollen som flyktingar ofta skildras i. Vi hoppas även att utställningen ska växa och att den under året ska visas i hela landet.