Scenen vilar i mörker, sånär som på en kub av järnstänger som verkar nästan flytande. Dansarna kommer in, fästade i linor som ger dem möjlighet att befinna sig både på golvet och i luften. De kontrolleras av en linstyrare, likt marionettdockor. Som vore dansarna kontrollerade av utomstående krafter. En samhällskommentar som fungerar på flera plan.

Man får en känsla av att det inte är de mänskliga kropparna som styr rörelserna. De dras fram, släpas, svävar. Dansarna rör sig med en nästan ofattbar vighet genom flera dimensioner och scenrummet utnyttjas maximalt.

Borderline av Sébastien Ramirez och hans partner Honji Wang är verkligen på gränsen som namnet antyder, det är en performance som utmanar och tänjer på gränserna för människans rumslighet.

Dansarna rör sig många gånger lekfullt, ja spastiskt, och bildar ett flöde där inga fysiska lagar sätter hinder. Det är en halsbrytande föreställning som ibland påminner om ett slags akrobatisk breakdance. Ramirez har också en bakgrund inom breaking.

Borderline bjuder på ett fulländat artisteri, detta är verkligen en dansuppvisning utöver det vanliga, med både graciös skönhet och rörelser som är på snudden till det omöjliga. Den fransk-tyska gruppen Compagnie Wang Ramirez har tidigare vunnit en så kallad Bessie för ”outstanding performance” och har med Borderline lyckats skapa ett fantastiskt skådespel som flyter fram i ett oupphörligen fängslande tempo.