• Albys gyllene regler börjar bli slitna.
Stockholms Fria

Ordning i Alby genom osynligt våld

Albys gyllene regler invigdes för snart 20 år sedan och utgör ett moraliskt pekfinger mot invånarna, skriver Macarena Dusant.

Alby, röda linjen mot Norsborg. 18 stationer från T-centralen. Ungefär 32 minuter mellan öar av bebyggelse. Ta höger från spärrarna och gå upp mot Alby centrum, där är torget som invigdes 1996 efter en tid av renovering.

Till upprustningen tog man fram några allmänna regler som gestaltade en önskad förändring av området. Reglerna placerades på väggen vid utgången från tunnelbanan.

Albys gyllene regler är nio till antalet och är signerade av kronprinsessan Victoria. I en undertext får vi veta att reglerna är framtagna efter förslag från skolelever i Alby. Estetiken för tankarna till muralmåleri och folkkonst, där folket självt har skrivit förhållningssätt för sig och sina medmänniskor i området.

Detta är den förenklade tolkningen. Vad reglerna gör är att manifestera och befästa en generaliserad föreställning av Alby som plats och vilka som bebor platsen.

Albys gyllene regler:

• Alla har rätt att ha vänner

• Förstör inte Alby – det är vår framtid

• Vi ska vara rädda om allt som växer

• Alla har rätt att bo i Alby

• Finns det hopp så finns det liv, men vi vill inte se någon kniv

• Vi ska försöka stoppa våldet

• Ge oss ett drogfritt Alby

• Tänk med hjärnan – spara din biceps

• Behandla alla stora och små med respekt

En gyllene regel är en eller flera etiska principer som kulturer och religioner använder. Enligt Nationalencyklopedin är det synonymt med vishetsregler i olika former. Den grundläggande principen är att du ska bete dig mot andra som du själv vill att andra ska bete sig mot dig. Regeln kan också uttryckas negativt: gör inte mot andra som du inte önskar att andra gör mot dig. Utifrån detta kan Albys gyllene regler förstås som principer författade av Albyborna till Albyborna. En dialog inom det egna kollektivet.

Är det så enkelt?

Fram till 1960-talet bestod Alby mest av ett lantligt landskap. Som stadsdel invigdes Alby 1972 och var då del av det så kallade miljonprogrammet. (1) Ganska omgående förvandlades miljonprogramsområdena till förorter (med negativ klang) där kritik mot den modernistiska stadsplaneringen skapade mediala bilder av segregation och socialt utslagna platser. (2) Som förort (med grumliga fantasier om ”getto”) skapades Alby när förorten + kriminalitet + ”invandrartäthet” blev lika med sant.

Kulturgeografen Irene Molina har studerat mediernas rapportering av förorten och menar att den gick från att porträttera platserna som ”ett ’svenskt problem’ till ett ’invandrarproblem’”. (3) Områdena sågs som ett problem som angick alla, där etnicitet inte nämns, till att handla om ett problem kopplat till invånare med utländsk bakgrund, menar Molina.

Vidare menar hon att bilden av förorten under 1980- och 1990-talet skapas som en etniskt segregerad plats där de boende inte längre ses som utsatta för en segregerande bostadspolitik, utan istället själva orsaken till områdets problem. Medierna skapar direkta associationer: ”människorna, särskilt ungdomarna, beskrivs i termer av gäng och invandrargrupper och de står inte och pratar utan ’hänger’”. (4)

Stigmatiseringen av förorten bygger med andra ord på enkla bilder och föreställningar som kopplar gettofiering till etnicitet och ras. Ett talande exempel är ett reportage publicerad av journalisten David Lagercrantz i Aftonbladet. (5) Där beskrivs Alby som ”Sveriges första getto”. Frågor som ”Sveriges värsta förort?” inleder texten liksom ”Var finns vårt Bronx, vårt otryggaste getto?”. Svaret är ”förmodligen Alby”. Där bär ungdomarna på vapen, folk som inte borde ha råd äger en BMW, maffiavärderingar finns bland de boende och så vidare. Lagercrantz skriver också att antalet svenska medelklassinvånare är försvinnande lågt i Alby. Det befäster förorten som den främmande platsen, den andres plats. Platsen som inte är del av samhällets sociala ordning.

Inte helt oviktigt i sammanhanget kring Albys gyllene regler är den subkulturella hiphopscen som börjat växa fram under början av 90-talet. Även om rapmusiken var förhållandevis okänd i jämförelse med annan musik i den mediala sfären, hade filmer som Stockholmsnatt (1987) och Sökarna (1993) fångat en generation ungdomar. I Sökarna fick hiphopgruppen Infinite Mass sitt genombrott för en bredare publik med låten Area turns red (den hette Shoot the racist från början men titeln ändrades då den ansågs för magstark). 1994 släppte The Latin Kings sin första skiva Välkommen till förorten. Med The Latin Kings blev Alby Förorten med stort F, betongen, det marginaliserades plats nummer ett, en egen värld i den svenska världen.

”Hip hop var en ghettokultur på den tiden. För första gången fick vi invandrarungdomar någonting som verkligen blev mediehypat och som vi kände tillhörde oss”, säger Ayodele ”Dele” Shekoni i boken Mikrofonkåt om när hiphopen gjorde entré i Stockholm i mitten av 80-talet. (6)

Sociologen Ove Sernhede menar att hiphop både mytologiserar sin plats samtidigt som den motsäger den mediala bilden av miljonprogrammen genom att skapa motbilder och egna berättelser. (7)

Sådana motbilder kan ses i ljuset av att själv vilja äga historien mot (den svenska vita) normen. Poeten Johannes Anyuru skriver att The Latin Kings texter ”har varit med och förändrat Sveriges bild av sig självt … det kollektiva vatten som rinner djupt under varje samhälle har klarnat en aning, så att det stiger upp som en känsla av att ha rätt inuti den som utsätts för rasism och orättvisor”. (8) Den egna berättelsen handlar lika mycket om en politisk akt där rapmusiken äger förmedlandet av sin verklighet. Det synliggör det undangömda och undanträngda. Mot det som är mainstream och välpolerat.

Medierna är bra på att fånga upp hiphopens strategier och använda dem för att reproducera en förenklad och stereotyp bild av förorten (och hiphop, speciellt rapmusik). Tillkomsten av Albys gyllene regler bör därmed förstås i en kontext där både kommunen och de boende i Alby sökte vägar ur den negativa massmediala bilden av området. Efter medierapportering av brott som begicks i Alby 1994 startades lokala initiativ som Samling för Alby. (9)

Sedda så framstår Albys gyllene regler som en av flera metoder att förändra stadsdelens dåliga rykte. Reglerna blir ett kvitto för den som blickar utifrån. Som besökare läser jag dem som en försäkran om att här bor människor som delar samma grundläggande etiska synsätt som jag. Reglerna ska sprida trygghet till mig som tillfällig besökare. Jag behöver inte vara rädd, här bor goda medborgare.

Samtidigt fungerar reglerna som ett moraliskt pekfinger mot Albys invånare där paternalism kostymeras i form av en offentlig anslagstavla, med skolelever som alibi. Här finns ett våldförande som inte är materialiserat i fysisk form – ett osynligt våld som sällan definieras som just våld.

Filosofen Slavoj Žižek menar i sin bok Violence att den allmänna definitionen av våld utgår från föreställningen att det finns ett synligt och subjektivt våld som står i motsats till en nollpunkt där inget våld förekommer. (10)

Utifrån det synsättet kan vi skissera olika nivåer av icke-synligt våld. Det kan vara ett våld som verkar hämmande och dirigerar rörelsemönster, som övervakning (tänk disciplinering à la Foucault). Men det kan även vara direkt kontrollerande, i form av närvarande poliser eller myndighetsrepresentanter som pekar ut specifika grupper (tänk Reva). Det osynliga våldet kan sägas vara ideologiskt och konstant, då den utpekade gruppen eller kulturen inte kan välja bort det.

Albys gyllene regler kan på ett ytligt plan läsas som självklara regler för ”det goda samhället” (vilket implicit innebär det ordnade dito). De är placerade på en central, allmän plats, torget, som symboliserar den demokratiska arenan. Alla ska känna sig välkomna hit, det offentliga rummets utgångspunkt och emblem, agoran som marknadsplats och mötesplats.

På Alby torg finns alltså en permanent kommunikation som omyndiggör invånarna och önskar disciplinera enligt en specifik logik. Mycket i formuleringarna framstår som att reglerna tagits fram och styrts av vuxna, helt eller delvis.

Vi:et i reglerna pekar på att Albybornas egen röst har fått tala och att ett gemensamt kontrakt har upprättats. Det problematiska är att reglerna är reproducerade föreställningar för och om de som bebor platsen. Det osynliga våldet pekar ut, hämmar samt reproducerar en generaliserande bild av Albybon. Dessutom förskjuter de det sociala ansvaret för området från myndigheter till den enskilda invånaren.

För några år sedan klottrades F.T.P. (Fuck the Police) vid ena hörnet av reglerna. En talakt som motsäger sig den överordnade makt som polisen symboliserar. För en kort stund, tills klottret sanerades, samsades två talakter om rätten till torgets offentliga kommunikation: disciplinerandet av den andre och den andres motstånd mot disciplineringen.

På senare år har Albys gyllene regler ifrågasatts. 2009 rapporterade lokaltidningen Södra sidan att reglerna ska bort från torget, främst på grund av svårigheter med underhållet. Reglerna hade enligt artikeln också diskuterats på kommunens webbsida av politiker och boende. Någon politiker tycker att reglerna speglar sin tid medan en annan anser att reglerna ”stämplar området som ett socialt problem”. (11)

I dag är reglerna kvar (och så slitna att det börjar bli svårt att läsa vissa partier) men de fortsätter att ifrågasättas. Emma Dominguez från organisationen Alby är inte till salu problematiserade reglerna förra året i samarbete med projektet Förorten i centrum genom muralmåleri och deltagandeprocesser. Och filmaren Ahmed Nuru har i en kortfilm iscensatt en berättelse av pedagogen Marita Castro. Castro sågar ned Albys gyllene regler med en motorsåg och bär dem på sina axlar till Gamla stan, för att placera dem i en nisch på slottet.

Fakta: 

Om skribenten

Macarena Dusant är konstvetare (snart) fil.mag. vid Södertörns högskola och redaktör för tidskriften Hjärnstorms senaste nummer (nr 120–121) om mens. En version av texten har tidigare publicerats på Kultwatch. Kortfilmen av Ahmed Nuru finns här.

Noter

1) Enligt Nationalencyklopedin är ”miljonprogrammet” den vardagliga benämningen på den socialdemokratiska bostadsreformen 1964–?1975 då en miljon bostäder skulle byggas på tio år.

2) Se bl a www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/storstockholm-vaxer/ och forskningsrapporten Miljonprogram och media – Föreställningar om människor och förorter av U. Eriksson, I. Molina och P. Ristilammi. Tillgänglig här: http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/miljonprogram.pdf.

3) Irene Molina, ”Miljonprogrammet och förortens rasifiering” i Bor vi i samma stad? Om stadsutveckling, mångfald och rättvisa, Ola Broms Wessel, Moa Tunström, Karin Bradley (red.), Pocky 2005.

4) Ibid.

5) David Lagercrantz, ”Sveriges getto”, Söndagstidningen i Aftonbladet, 1994-09-18.

6) Fredrik Strage, Mikrofonkåt, Atlas 2001.

7) Ove Sernhede, AlieNation is my Nation. Hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige, Ordfront Pocket 2007.

8) Johannes Anyuru, ”Vi får leva här”, förord till The Latin Kings. Texter, Ruin 2004.

9) Se René Leon, Den lokala demokratin. En studie av Samling för Alby, Mångkulturellt Centrum 1999.

10) Min översättning av ”non-violent zero level”. Slavoj Žižek, Violence, Profile 2009.

11) Stella Papapanagiotou, ”Albys regler bort från torget”, Södra sidan 31-10-2009.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria