”Vi tar emot så många som vi mäktar med”
SFT har ringt runt till några av länets kvinnojourer för att höra hur situationen ser ut inför hösten. Flera vittnar om att det är tufft ekonomiskt och att resurserna inte räcker till.
– Vi vill göra det tio gånger bättre än vi gör nu, säger Lilian Karlsson, vice ordförande för kvinnocentret i Hjulsta-Tensta.
På Kvinnocenter i Hjulsta – Tensta har man det kärvt ekonomiskt. Bland annat erbjuder centret undervisning i engelska och man är beroende av att ha en lokal för att kunna driva verksamheten. Lokalhyran finansieras genom föreningsbidrag och projektbidrag, och stödet beslutas om på en årsbasis.
– Vi får ta ett år i taget och så har det varit länge. Det gör att det finns en osäkerhet, säger Lilian Karlsson.
Många föreningar konkurrerar om pengarna som finns i potten för projektbidrag och för Kvinnocenter är medlen de får inte tillräckliga. Det ekonomiska stöder räcker knappt till lokalhyran och utöver det ska pengarna dessutom täcka kostnader för elräkningar och lön till engelsklärarna.
– Alla vi andra jobbar ideellt. För att få extra pengar till verksamheten så städar vi i Tensta och Rinkeby, vi har syverkstad och säljer på marknad och jobbar lite med catering. Det ger några extra hundralappar. Vi kan inte planera långsiktigt med en så begränsad ekonomi, säger Lilian Karlsson.
Just nu kan de ta emot och undervisa alla som söker sig dit, men ibland får de skruva ned ambitionsnivån eftersom resurserna inte räcker till.
– Vi vill göra det tio gånger bättre än vi gör nu, men så länge vi har lokalen fungerar det i alla fall, säger hon.
Även på Haninge kvinnojour är situationen tuff. Organisationen har två anställda, sex volontärer och erbjuder åtta platser för våldsutsatta kvinnor.
– Vi tar emot så många vi mäktar med. Ibland nekar vi folk för att kunna ge bra kvalitet på hjälpen till de som är här. Vi samarbetar med kvinnojourer över hela landet så vi kan alltid hänvisa vidare och lämnar ingen helt i sticket, säger Annelie Dahlberg på Haninge kvinnojour.
Enligt Annelie Dahlberg är den största boven att det inte finns bostäder som kvinnorna kan flytta vidare till när de lämnar kvinnojouren.
– Många gånger blir det en propp hos oss för att det inte finns lägenheter att flytta vidare till. Det byggs för lite hyresrätter. Kvinnorna kan bli kvar på vårt boende länge. Det är inte bara i Stockholm som det ser ut så här, det börjar bli brist även på mindre orter och dessutom är det inte alltid säkert att en kvinna kan flytta var som helst i landet, säger hon.
Botkyrka kvinnojour uppger att de saknar både resurser och personal i dagsläget.
– Mycket fattas. Till exempel politiker som vet vad det handlar om och som satsar på Kvinnojourer. Det ser inte mörkt ut direkt, det är som det brukar men det finns mycket kvar att önska – samarbete mellan de olika myndigheterna framförallt, säger en anställd på Botkyrka kvinnojour som vill vara anonym.