Trettio år efter George Orwells ödesdigra årtal 1984 kan man konstatera att övervakningssamhället som beskrivs i romanen har blivit verklighet.

– Den känns aktuell i och med Snowdens avslöjanden om avlyssning och tillsammans med de bruna vindar som blåser över Europa hamnar man ganska nära det som Orwell skrev om, säger regissören Sara Giese, aktuell med Riksteaterns uppsättning av 1984.

Sara Giese minns att hon själv kom i kontakt med 1984 som nittonåring, och att den gjorde starkt intryck på henne.

– Sedan har den fått en ny betydelse när jag arbetat med den här uppsättningen. När Orwell skrev boken efter andra världskriget fanns en rädsla för det som då hände i delar av Europa, men i dag fungerar den fortfarande som en varningsklocka för att få oss att handla innan det är för sent.

Huvudkaraktären Winston Smith arbetar på Sanningsministeriet. Han raderar information. Allt som inte passar partiet raderas – även människor. Egna tankar, minnen och känslor är förbjudna och Storebror ser allt. I största hemlighet påbörjar Winston en förbjuden dagbok. Och han träffar Julia. Tillsammans är de beredda att göra vad som helst för att krossa Storebror.

1984 är en klassiker som hela tiden hittar fram till nya läsare. I samband med Edward Snowdens avslöjande om övervakningssystemet Prism 2013 klättrade en nyutgåva av 1984 snabbt i försäljningsstatistiken.

Men för Sara Giese är Winston Smith ingen Edward Snowden.

– Winston är inte någon visselblåsare. Han är en del av systemet som han är en produkt av. I Winstons fall leder detta till att han agerar på egen hand och att han tar till våld.

Motstånd, och hur den lilla människan gör uppror mot den politiska makten, är genomgående teman i romanen. Är det teman som du valt att utveckla i pjäsen?

– Det har varit min stora utmaning att skildra hur man kan göra motstånd när de som sitter på makten finns så långt bort. Och även hur det är möjligt att göra motstånd när människor är splittrade, säger Sara Giese.

Dramatiseringen är gjord av Robert Icke och Duncan Macmillans och föreställningen hade premiär i London 2014. När nu Riksteatern tar sig an verket utlovas en 1984 som vi aldrig förr sett den.

– Det är mycket video i föreställningen, vilket gör den visuell. Dramatiseringen bygger mycket på att den utgår från vad som händer i Winstons huvud, och att man kastas mellan olika minnesfragment som han har.

Orwells framtidsvision är mörk och skrämmande. Finns det något ljus för mänskligheten i er föreställning?

– Man får sätta hoppet till publiken.

Och publiken får gärna vara en ung sådan, tillägger Sara Giese.

– Jag tycker att det är roligt om vi kan nå en ung publik, och jag tror att det är en pjäs som inte kräver teatervana eller förkunskaper om boken.