Området på tvärs med det moderna Stockholm | Stockholms Fria
  • Jocke Nieminen bodde i en liten trea i en byggbod på Båtbyggarvägen (augusti 1996).
  • "Jerka" i lunchrummet på Lugnets smide (maj 1996).
  • Han kallades "Polacken" av sina kollegor och var anställd på Sickla lastbilstvätt (januari 1997).
  • November 1997: En av de sista kvarvarande verkstäderna, omgärdad av rivna tomter. Här ligger i dag tvärbanans ändhållplats.
  • Henriksdals smide med Hammarbybacken i bakgrunden, februari 1997.
  • En vy över centrala Lugnet sett från Henriksdalsberget (1996).
Stockholms Fria

Området på tvärs med det moderna Stockholm

Lite skräpigt, rått och skevt. Men också sjudande av liv och arbete. Boken Lugnet – ett storstadsminne skildrar en stadsdel av korrugerad plåt.

Lugnets industriområde växte fram på gammal sjöbotten där Hammarby sjö tidigare brett ut sig. Det var ett område med verkstäder och provisoriska boenden, med korrugerad plåt och sneda vinklar. En vildvuxen plats mitt i det välordnade Stockholm. Här frodades uppfinningsrikedom och människor snickrade till sina hus och liv på sitt eget sätt.

Mot slutet av 1990-talet, när området bit för bit revs och schaktades bort, drog det till sig en del kriminella och missbrukare. Men här fanns också ett stort yrkeskunnande. Där Hammarby sjöstad står i dag fanns från 1950-talet och framåt verkstäder med svarvare, bilmekaniker, plåtslagare och smeder.

Fotografen Per Skoglund har intresserad sig för avindustrialiseringen av Stockholm. Tillsammans med skribenten Petter Eklund började han dokumentera Lugnet i mitten av 1990-talet.

– Det var en väldigt speciell miljö. Det var som om tiden släpade efter där. När man är fotograf handlar det mycket om tid och död, saker som dör och försvinner, förändras. Verkstadsområden som inte var så välplanerade fanns tidigare över hela stan, och Lugnet var ett kvarvarande exempel på det, säger Per Skoglund.

Han berättar att människor i området blev vana vid att han var där, och eftersom han använde stativ när han fotograferade hade de som inte ville synas på bild alltid en chans att slippa undan.

– Folk vara ganska lågmälda, det var en snäll stämning, inget märkvärdigt. De var nog vana att folk var där och tittade och var nyfikna.

Men det var inte främst människorna Per Skoglund ville skildra utan miljöerna.

– Det var en slags oordning som ändå var ordnad. Det var småskaligt, med små kvarter och ett rutnät av gator och gränder. Sedan tyckte jag att estetiken var häftig, att man själv skapat sin miljö med egna byggnader och skyltar. Det var en slags folkkonst, planering underifrån. Man hade fått en ram, att få vara där, men i övrigt hade man skött allt själva. Det var på tvärs med det mesta. Istället för genomplanerat var det lite informellt och gammalmodigt. Det kändes som att flytta tillbaka till 1960–70-talen, det var en sådan stämning. Och det var lite amerikansk vilda västern-känsla också. Våra hus i Stockholm är väldigt färglösa, här var det tvärtom, blått och rött och gult. Jag och Petter pratade om Lugnet-estetik.

1996 inleddes rivningen av Lugnet och redan ett år senare var stora delar av området borta. Per Skoglund tycker att något gått förlorat i det moderna Stockholm.

– Det fanns en blandning av funktioner i områden förr, det var inte samma ensidighet i miljöer och framför allt i arbetslivet, nu finns det snart bara kontor och gallerior. Stockholm har reducerats till det. Det är uppdelat i bostadsområden och områden med butiker och kontor. Sedan är det tråkigt att arbetet med fysiska material, produktionen, försvinner. Förut var det mekaniska verkstäder i varenda källare i Stockholm, i dag är det webbdesigners eller damfrisörer. Det blir en uttunning av stadslivet.

Fakta: 

Lugnet – ett storstadsminne

Boken är ett samarbete mellan fotografen Per Skoglund och skribenten Petter Eklund. Den utgavs första gången 1997 på Balkong förlag. I höstas kom boken i en nyutgåva med ett utökat text- och bildmaterial.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria