Filosofen Thomas Hobbes såg människans naturliga beteende som egoistiskt. I ett naturtillstånd skulle kaos och anarki råda. För att undvika ett allas krig mot alla menade Hobbes att det var nödvändigt med en styrande härskare som kunde skydda människorna mot varandra, en Leviathan.

Tankestoffet i Leviathan, ursprungligen utgiven 1651, lever kvar och har fungerat som inspiration till Poste Restantes föreställning Kamratföreningen Leviathan, som har nypremiär i Malmö i morgon.

– Hobbes är intressant även i relation till planstrukturer där man försöker undvika hierarkier. Det finns alltid reglerande strukturer, även när man försöker göra sig fri från dessa, och i ivern att bortse från dessa kan det istället bli en brutal struktur där bara de som orkar tala för sin sak blir väldigt dominerande, säger Linn Hilda Lamberg, som tillsammans med Erik Berg och Stefan Åkesson driver Poste Restante.

Föreställningen är ett interaktivt performanceverk där publiken hämtas upp i centrala Malmö och körs till en hemlig lokal där de välkomnas som adepter i Kamratföreningen – en medlemsstyrd, hemlighetsfull förening som diskvalificerat den rådande civilisationen som ett misslyckande. Fö-reningens medlemmar axlar ansvaret att lägga grunden till en ny, jämlik ordning, fri från sexistiska, rasistiska och kapitalistiska hierarkier.

Förutom att Poste Restante alltid arbetar plats- och situationsspecifikt låter de publiken vara delaktig i föreställningarna. Att presentera en lösning på dilemmat som publiken ställs inför är inte heller aktuellt.

– Det går som en röd tråd genom vårt arbete att aldrig presentera en lösning, snarare vill vi tillgängliggöra en fråga och låta publiken hitta egna lösningar. Det är verkligen ett svårt problem hur man ska frångå en mer auktoritär eller byråkratisk ordning, att inte ha någon ordning verkar inte vara någon lösning heller. Vi har i dag inte någon stark tilltro till varken samhället eller kyrkan. Samtidigt har vi inte något annat, vilket kan leda till ett slags tomhetskänsla. Jag kan känna att det i dag finns en stark längtan hos många att göra något med sitt liv, som inte handlar enbart om den egna individen, säger Linn Hilda Lamberg.

Tidigare har Kamratföreningen Leviathan spelats i Stockholm och Linn Hilda Lamberg berättar att alla inte fattade tycke för föreningen.

– Vissa ser föreningen som en otroligt befriande struktur, framför allt unga personer som är engagerade i queera kretsar, medan andra upplever den som begränsande, totalitär och på gränsen till fascistoid. Båda läsningarna är väldigt rimliga, och vi försöker förbereda oss för de olika berättelser som besökarna formulerar när de är här, säger Lamberg.

Det är svåra politiska frågor som ställs, måste man vara insatt i filosofi och politik för att ta del av pjäsen?

– Vår målsättning är att göra de här frågorna konkreta och personliga, att uppleva politik istället för att prata politik. Vi skapar konkreta situationer där många frågor handlar om relationer och vilken roll man ofta tar i en grupp, säger Lamberg.

Vilka samtida politiska dilemman tar Poste Restante itu med härnäst?

– I vårt nästa verk kommer besökaren utifrån positionen som förtroendevald att få uppleva de paradoxer som uppstår när representativ demokrati omsätts i praktiken. Vi är också i startgroparna med ett verk om radikal potential och vad det är som gör att individer går över gränsen och tar till radikala beslut, säger Linn Hilda Lamberg.