I höst drar Cinemateket igång en satsning för att bredda sin verksamhet. De nya städer som berörs är Skövde och Norrköping. Från och med 2017 är målsättningen att regelbundet ha visningar i ett tiotal städer och enskilda evenemang på ytterligare 15–20 platser.

– Det är väldigt roligt att vi nu kan bredda verksamheten till fler platser i landet genom de möjligheter som övergången till digital teknik i alla biografer nu ger. Eftersom det är vårt uppdrag att öka tillgängligheten och kunskapen om film känns det fantastiskt att kunna visa filmhistorien för fler, där den gör sig som bäst, i biografer. Dessutom på fler platser än vi någonsin kunnat förut, säger Danial Brännström, Cinemateketchef.

Samtidigt med denna satsning genomförs neddragningar av visningarna i Göteborg och Malmö. Problemet är att det blir allt svårare att få tillgång till analoga filmkopior.

– Problemet, som är en följd av den digitala revolutionen, är att den analoga filmbranschen dött ut. Detta gör att det har blivit allt svårare att ersätta filmkopior, vilket gör att de filmarkiv som vi samarbetar med har blivit mer restriktiva att låna ut sina kopior, säger Danial Brännström.

Varför är det de lokala filmklubbarna i Göteborg och Malmö som får ta smällen för den här utvecklingen?

– Att dra ner på visningarna i dessa städer är inget vi vill, men något som vi måste. I Stockholm finns filmarkivets personal och stora delar av Filminstitutets samlingar finns i Filmhuset, där visningarna också äger rum, vilket ger andra förutsättningar för att visa analog film, förklarar Brännström.

Katarina Lorenzon, föreståndare på Bio Capitol där Cinemateket huserar i Göteborg, har till Sveriges radio uttryckt sin besvikelse över situationen.

– Det är naturligtvis väldigt ledsamt eftersom vi har kört Cinemateket här i många år, med bra program, bra publiksiffror. Och det har varit en viktig del av Göteborgs kulturliv att man har kunnat erbjuda möjligheten att se även äldre film.

I Göteborg drar Cinematekets höstsäsong igång på tisdag med en visning av G.W. Pabsts klassiska stumfilm Den glädjelösa gatan, 1925. Även om situationen med filmbristen är påtaglig anser Danial Brännström att programmen för Göteborg och Malmö fortfarande är attraktiva.

– Vi försöker göra så att begränsningarna inte syns i programmet, men flera serier och filmer har fått strykas i Göteborg, allt från titlar i Garbo-retrospektivet till Lizzie Borden-filmerna vi visar i Stockholm.

Varför går det så långsamt med digitaliseringen av äldre analoga filmklassiker?

– Det är dyrt. I Sverige tar staten ansvar för att digitalisera filmarvet, men då bara svenska filmer. Grekland har av förklarliga skäl inte möjlighet att lägga en enda krona på att digitalisera sitt filmarv. Andra länder, som exempelvis Danmark, har inte prioriterat att digitalisera.

Cinematekets uppdrag från regeringen och Filminstitutet att göra filmhistorien levande blir givetvis svårt att leva upp till, menar Danial Brännström.

– Ja, när vi inte kan visa de filmer vi vill blir det givetvis svårt. Endast någon procent av den globala filmhistorien finns tillgänglig att visa digitalt på biograf. Urvalet räcker helt enkelt inte för att visa filmer i den omfattning som vi kunnat göra tidigare. Samtidigt kan vi med vår nya satsning på nya städer leva upp till uppdraget att nå ut till fler, säger Danial Brännström.